Tag Archives: Julie Covington

Dag 226: Evita

19 Jul

61hG+wfyB+L
Evita, konceptinspelning på dubbel-lp 1976, West End scenversionens urpremiär 1978, 3176 föreställningar.
Jag baserar mitt omdömme på Londonrevivaln från 2006
Musik: Andrew Lloyd Webber
Sångtexter & libretto: Tim Rice, baserad på Eva Duarte de Perons liv som som den beskrevs i biografin Evita: the woman with a whip av Mary Main.

Föreställningen berättar historien om Eva ”Evita” Duarte de Peron, hustru till Argentinas president Juan Peron.
Vi får följa hennes resa från fattigdom till att bli den mest berömda argentinska kvinnan i historien. Hennes enorma politiska inflytande och välgörenhetsarbete gjorde henne föraktad och fruktad av  millitären och den argentinska överklassen men älskad och nästan helgonförklarad av den fattiga befolkningen.
Hon dog 1952 av livmoderscancer, endast 33 år gammal.

En gammal favorit i ny tappning. Till denna version så har ALW arrat om musiken så att det har fått en betydligt starkare latinamerikansk kryddning. Det doftar tango och Piazzolla om verket nu. Att Evita dessutom sjungs av en argentinsk skådespelerska gör ju inte saken sämre, eller jo kanske lite för jag är inte så förtjust i hennes röst, den är en aning hes och nasal och har inte riktigt rollens krav på omfång vilket medför att hon bitvis skriker fram de högsta tonerna. Och så har hon en saftig brytning som fungerar fint i långsammare partier men som gör att det är bitvis omöjligt att höra vad hon sjunger i de snabbare partierna där hon dessutom har problem med att hålla tempot. Tydligen var hon dock magnifik på scen.
Det är alltid kul att få höra en ny och lite annorlunda version av Evita. Min favoritversion kommer nog alltid att vara konceptinspelningen från 1976 med Julie Covington i titelrollen men den här är absolut värd att lyssna på också.
Enda riktiga kritiken jag har mot inspelningen är att det bara är en singel cd, alltså en highlightsplatta, istället för en dubbel som de flesta andra castinspelningar av denna show är. Jag saknar en del låtar och med tanke på alla nya arr och att man inte gett ut en engelskspråkig castinspelning sen Broadwayversionen 1979 så tycker jag att de kunde kostat på sig och gjort det nu.

Favvisar:
On This Night Of A Thousand Stars/Eva Beware Of The City, Goodnight And Thank You, The Art Of The Possible, Another Suitcase In Another Hall, I’D Be Surprisingly Good For You, Waltz For Eva And Che

Kuriosa:
Eva Perón balsamerades efter sin död av doktor Pedro Ara för 100 000 dollar.

Pressklipp från London Revivaln 2006:
Rice rightly takes the first credit. The musical was his idea, and it’s brilliantly cynical, witty lyrics set the tone for what has become in the new staging a darker show

All in all this is a brilliant rediscovery of a show we thought we knew, but whose dark heart we had overlooked.
 Sheridan Morley, Daily Express

Watching Michael Grandage’s perfectly decent revival, one becomes aware of the dramatic insubstantiality of the show… to do justice to Eva’s story would require a first-rate dramatist. But Rice’s lyrics, even though verbally nimble, never give us enough information and seem torn between contradictory attitudes: admiration for Eva’s starry glamour and dismay at the demagoguery and crypto-fascism of which she was a part.
– Michael Billington in the Guardian

 The piece not only survives but thrives on the violent eruption of reality that comes in the diminutive shape of Elena Roger. As she charts the anti-heroine’s progress from trashy opportunist to second wife (and First Lady) of the fascist Juan Peron and then to folk saint, Roger is simply sensational…
Paul Taylor, The Independent

I am a touch ashamed to admit I have fallen head over heels for Evita again, with Michael Grandage’s dynamic production offering a charismatic title role performance, ripe for superlatives, by unknown Argentinian Elena Roger… Her performance, which conveys in song and dance the exuberance of a sexual adventuress and the ardour of the presidential saviour she wished to become, brought first nighters to their feet. For me, though, it only takes those famous songs to bowl me over.
– Nicholas de Jongh, Evening Standard 

Videosar:
Evita at 2012 Tony Awards
At the 1980 Tony’s
Patti sjunger Rainbow High 2012
Elena Roger från Olivier Awards 2007

Dag 113: Godspell

28 Mar

Godspell (OSC)
Godspell (1971), Off-Broadway, 2124 föreställningar
Baserar min bedömning på den svenska castinspelningen från 1973.
Musik: Stephen Schwartz
Sångtexter: Stephen Schwartz, delar av de engelska originaltexterna är citat av bibel- eller psalmtexter.
Libretto: John-Michael Tebelak baserad i huvudsak på Matteusevangeliet med ett par små inslag från Lukasevangeliet

I denna musikal om Jesu sista dagar framställs Jesus och lärjungarna som clowner.
Evangeliets liknelser blir clownnummer – men när det närmar sig Jesu korstfästelse förändras glädjen och skrattet, clownerna blir avsminkade och tar farväl av Jesus på ett, för var och en individuellt, sätt. Det hela slutar med att alla clownerna (inklusive ”Jesus”clownen) kommer in igen och sjunger Länge Leve Gud.

Lagom till påsk hittade jag denna gamla lp med den svenska versionen av Godspell.
Vad bra den visade sig vara. Det hade jag aldrig kunnat ana. En bra översättning, bra musikaliska arr, starka sånginsatser av artister som Björn Skifs och Kisa Magnusson.
Jag diggar det här nått otroligt och faktiskt så tycker jag bättre om den här versionen än det amerikanska originalet. Det där var en mening jag aldrig trodde jag skulle skriva.
Musiken är en skön blandning av 70-tals pop, gospel, lite folk rock och Vaudeville.
En riktigt toppenplatta. Och dessutom en äkta vinylplatta med skönt knaster och knäppande. Mysfaktorn är hög.
Vet inte om den finns utgiven på cd men om den inte gör det så är det hög tid att släppa den.

Favvisar:
Den som tror på sin tur (All for the Best), Alla Goda Gåvor (All Good Gifts), Dag För Dag (Day By Day), Hör Vår Bön (We Beseech Thee)

Kuriosa:
Föreställningens titel härrör från det gamla engelska ordet gōdspell som betyder goda nyheter. Även ”gospel” är baserat på det ordet.

I föreställningen finns inga rollnamn utan alla skådespelare tilltalas med sina egna namn.

Musikalen skapades 1970 på Carnegie Mellon University i Pittsburgh, Pennsylvania. Den var ett ”masters” projekt på universitets teater och musikavdelning.
Efter att den spelats på universitetet så spelade man uppsättning på  La MaMa Experimental Theatre Club i New York under två veckor.
Där upptäcktes den av ett par producenter som bestämde sig för att sätta upp den Off-Broadway.
Ett beslut de knappast lär ha ångrat med tanke på vilken succé den blev.
Den spelades i över 5 år Off-Broadway.
En vecka efter att den lagts ner där så fick den sin premiär på Broadway där den gick i ett drygt år.

Showen sattes upp Off-Broadway igen både 1989 och 2000, plus så fick den en Broadway revival 2011.

En av originalproducenterna var Angela Lansburys bror Edgar Lansbury.

Innan musikalen gick upp off-Braodway så bestämde man sig för att ersätta det mesta av musiken med nya nummer skrivna av Steophen Schwartz. Endast en enda sång från originalversionen finns kvar, det är numret By My SideVid min sida på den svenska versionen) som har musik och text av Jay Hamburger & Peggy Gordon

Många kända artister och skådespelare har spelat i olika verioner av den.
I den svenska versionen från 1973 hittar vi Björn Skifs, Eva Bysing, Gunilla Åkesson, Agneta Lindén och Kisa Magnusson bland annat.
I Londonuppsättningen från 1971 medverkade exempelvis David Essex, Julie Covington (Evita på konceptinspelningen av den musikalen), Marti Webb och Jeremy Irons.
Uppsättningen som gick i Toronto var den professionella debuten för Victor Garber, Eugene Levy,  Gilda Radner och Martin Short.

Late Show with David Lettermans kapellmästare  Paul Shaffer var kapellmästare på Godspelluppsättningen som gick i Toronto. Han är väl i övrigt mest känd som en av kompositörerna till It’s Raining Men (1984).

När Godspel hade sin premiär så ansågs det rätt så kontroversiellt med clown analogin som man använde sig av på scen. Många har uppfattat det här som att det är hippies eller ”blombarn” på scenen men så är det inte. Regissören  John-Michael Tebelak baserade sitt koncept på teologen Harvey Cox bok Feast of Fools som bl a handlar om den kristna medeltida traditionen att under en dag låta folk få driva med myndigheter och kyrkan, en dag då korgossar fick vara biskopar och dårar kröntes till kungar.
I inledningen till romanen Ringaren i Notre Dame så kröns Quasimodo till kung på Dårarnas Fest.

Videosar:
Prepare Ye the Way of the Lord
Godspell (2011) på Late Show med David Latterman
Montage från Broadway versionen 2011
All For The Best från filmversionen
Godspell flash mob på Times Square 2011
Magnus & Brasses version av All For The Best: Bäst att ta sig ett glas från revyn Varning För Barn från 1976.
It’s Raining Men med The Weather Girls
Och med Geri Halliwell

%d bloggare gillar detta: