Dag 299: First Date

First Date (2013)
Musik & sångtexter: Alan Zachary & Michael Weiner
Libretto: Austin Winsberg

This isn’t the girl for you — oy oy oy!
This isn’t the girl for you — a goy goy goy!

Föreställningen handlar om Aaron och Casey som har en ”blind date” och vi får följa dem från det första hejandet till det avslutande hej dåandet.
Det är inte mycket mer än det.

Större delen av showen utspelar sig på restaurangen där de möts.
En del av sångerna ersätter dialog medan andra är deras tankar. 
De kritiska rösterna de hör i sina sinnen tar form och blir gestaltade av de andra gästerna och serveringspersonalen på restaurangen.
Här finns sånger som First Impressions och The Awkward Pause och de handlar om precis det man misstänker de ska göra.
Musiken är en blandning av rock, pop, indie, en komisk Broadway ensemble och lite, lite techno – för den homosexuelle bästa kompisen till tjejen som ringer henne med jämna mellanrum så att hon ska få chans att ursäkta sig och dra ifall daten är trist – och den är helt okej.
Inget direkt speciellt för mycket tycker jag mig ha hört innan, helt klart finns här tydliga influenser från grupper som Green Day, jag hör alluderingar till Simon & Garfunkel och sången The Girl For You ska nog ses som ett slags homage till drömsekvensen i Spelman På Taket.

Ingen stor ny banbrytande musikal men en liten, lite småkul föreställning och plattan kommer nog att spelas relativt ofta hemma hos mig för lånad musik eller inte, den fastnar.

Favvisar:
The Girl for You, The One, That’s Why You Love Me, In Love With You, First Impressions

Kuriosa:
Manuset är baserat på upphovsmännens egna datingerfarenheter.

Aaron spelas av Zachary Levi kanske mest känd som Chuck i tv-serien Chuck.
Casey spelas av Krysta Rodriguez som var med i tv-seriemusikalen Smash and var original Wednesday i Broadwaymusikalen The Addams Family

Pressklipp:
Who doesn’t love a blind date? Of course, by this I mean, who does?
I had one the other day, with the new Broadway musical First Date. I’d heard little about the show, and its authors were entirely unknown to me.
Didn’t go so well.
Does any of the following sound familiar? An instant lack of rapport; a growing aversion as the minutes pass; a mysterious sense that time has suddenly stopped; a desperate hope that the apocalypse will arrive, preferably right this minute. Magnify those feelings, set them to bland pop-rock music, and you’ll have some idea of the oodles of fun I didn’t have during my evening at First Date, the singing sitcom that opened on Thursday night at the Longacre Theater.
– Charles Isherwood, The New York Times

First Date doesn’t boast the most memorable score or original story, but you’ll still walk out feeling as if you’ve gotten lucky. That’s thanks to the charismatic stars, who display a comfort and ease with their fictional counterparts that you usually only see in couples married 20 years.
– Robert Kahn, nbcnewyork.com

First Date, a romantic musical comedy about the horrors, humiliations and occasional happy surprises of blind dates, is cute (but not too cute) and sweet (but not too sweet).  So, indications are that this appealing show will do well (but not too well) on Gotham’s Main Stem, despite having come out of nowhere and been assembled by no one you’ve heard of.
…
Like the show’s romantic sensibility, the musical idiom is Broadway-lite; but again, not too-too Broadway and not too-too lite — quite suitable, really, for this entertaining, but not overly pushy show.
– Marilyn Stasio, Variety

Videosar:
Preview
First Date The Musical intervjuer m m
First Impressions
Safer

Dag 174: The Addams Family

The Addams Family (2010), 725 föreställningar
Musik & sångtexter: Andrew Lippa
Libretto: Marshall Brickman & Rick Elice baserad på skämtteckningarna av Charles Addams

Wednesday Addams, den ultimata gothflickan och dotter till Gomez och Morticia Addams, har gått och blivit kär i en vanlig, söt och smart pojke från en ”respektabel familj. Hon vill nu bjuda in honom och hans familj på middag i det Addamska hemmet.
Hon bönfaller alla i familjen att för en enda kväll försöka uppträda ”naturligt” och ”normalt”.
Men det som anses som normalt i detta hushåll kan nog ses som ganska onaturligt för folk utifrån och trots att Gomez, Morticia och de andra gör sitt bästa för att vara ”vanliga” så utbryter det naturligtvis kaos.
Men vad annat hade man väntat sig med en betjänt som Lurch, en hjälpande hand som The Thing, en förälskad bläckfisk, farbror Fester och ett stort antal levande, döda och levande döda förfäder och släktingar.

Rent musikaliskt tycker jag det här är både roligt och bra.
Intrigen verkar lite i tunnaste laget men det spelar ju ingen roll när man bara lyssnar på musiken.
Andrew Lippa har skapat en samling sånger som både luktar Addams och samtidigt är väldigt Broadwayska.
Musiken är överlag väldigt bouncy och glad och texterna småkul och lite ”konstiga” och det är väl som det ska, fast de hade gärna fått vara ännu lite ”sjukare” för min del. Har ju alltid gillat just det bisarra/morbida som naturlig vardag i den Addamska världen.
Mina favorittolkare av Gomez och Morticia är utan tvekan Raul Julia och Angelica Houston som gestaltade dem i ett antal filmer. Nathan Lane och Bebe Neuwirth i rollerna är okej men inte mycket mer. Nathans dialekt är både här och där och överallt och det enda konstanta med den är att den inte är det. Men han har mycket charm ändå och han fungerar bra som röstskådespelare. Bebe’s röst däremot är så wobbly, läckande och har ett sånt hysteriskt vibrato att man knappt hör vad hon sjunger (undrar om hennes stämband nånsin möts) och det gör att hon låter gammal, ja rent uråldig och inte det minsta sexig.
Krysta Rodriguez och Kevin Chamberlin som Wednesday respektive Uncle Fester är däremot klockrena.
Det finns en up beat känsla över hela plattan och musiken är väldigt varierad, så jag kan lugnt rekommendera den till folk. Inget mästerverk och utan nån riktigt saftig hitsång men definitivt kul för stunden.

Favvisar:
When You’re An Addams, One Normal Night, Full Disclosure, Death Is Just Around The Corner, Let’s Not Talk About Anything Else But Love

Kuriosa:
När showen hade sin try out i Chicago så fick den generellt ganska så dålig kritik så man beslöt sig för att göra stora om- och bearbetningar av stycket innan den fick sin Broadway premiär.
Fyra sånger byttes ut och ett halvdussin blev ordentligt bearbetade. Även manuset fick sig en ordentlig genomgång.
Efter att den spelats färdigt på Broadway så har showen varit på turné över hela USA.
Turnéversionen är väldigt olik showen som gick på Broadway. Återigen så har ett antal sånger bytts ut och man har även gjort ordentliga ändringar i manuset igen.
Vilken av de tre versionerna (try out, Broadway eller turné) som är den som för närvarande spelas i Sverige vet jag inte. Vilket ju ger mig en anledning att åka och kolla efter i Göteborg i höst. Yay!
Fast nu vet jag. Tog mig en spontan snabbtripp ner till Linköping och såg en av de sista föreställningarna av ÖstgötaTeaterns version och de körde turnéversionen. Så nu vet ni det!

Föreställningen vann både en Drama Desk Award och en Outer Critics Circle Award för bästa scenografi.
Nathan Lane och Bebe Neuwirth fick varsin Drama League Award.

Pressklipp:
A glitzy-gloomy musical in which the quick and the dead are equally full of character, especially the chorus of ancestors that exhibits wonderful esprit de corpse.
– John Simon, The Bloomberg News

A tepid goulash of vaudeville song-and-dance routines, Borscht Belt jokes, stingless sitcom zingers and homey romantic plotlines.
– Ben Brantley, The New York Times

If you’re a New Yorker with children, or if you’re bringing the family to Manhattan this summer, you’ll have to go to The Addams Family. It won’t kill you. You’ll laugh a lot, though never during the unmemorable songs, which are supposed to be funny but aren’t. You’re more than likely to spend a considerable part of the evening wondering how much the set cost. And as you depart the theater, you’ll probably catch yourself wondering whether it was really, truly worth it to take your kids to a goodish musical whose tickets are so expensive that you can buy an iPad for less than the price of four orchestra seats.
– Terry Teachout, Wall Street Journal

If you want to know why musical comedy is such a difficult art form to master, a prime example is now on display at Broadway’s Lunt-Fontanne Theatre where The Addams Family has fitfully burst into story and song. In attempting to give Charles Addams’ macabre characters a life beyond the brilliant single-panel cartoons that appeared for years in The New Yorker, the creators of this schizophrenic musical have made them more audience friendly. But in a perverse way, they’re not as much fun.
– Michael Kuchwara, Associated Press

Videosar:
The Addams Family Musical (national tour versionen) – Trailer
When You’re An Addams
Clandango (inledningsnumret under try out-en i Chicago, det ströks och ersattes av When You’re An Addams)
One Normal Night
Tango de Amor!