Tag Archives: Lee Pockriss

Dag 245: Ernest In Love

7 Aug

51O5dUn+UJL
Ernest In Love (1960), Off-Broadway, 103 föreställningar
Musik: Lee Pockriss
Sångtexter & libretto: Anne Crosswell, baserad på Oscar Wildes pjäs The Importance of Being Earnest från 1895.

Jack Worthing har uppfunnit en omöjlig yngre bror, Ernest, för att få en ursäkt att med jämna mellanrum lämna sin egendom på landet och bege sig in till storstaden, där han är känd som Ernest Worthing.
Jack (som Ernest) förälskar sig i den unga Gwendolen Fairfax och friar till henne – och hon svarar glatt ja. Gwendolen har nämligen ända sen barndomen drömt om att gifta sig med en man vid namn Ernest.
Samtidigt så har Jacks skrupelfria vän Algernon fått höra historien om den påhittade brodern och beger sig till Jacks egendom under sken av att vara den yngre brodern. Där träffar han Mr Worthings vackra skyddsling Cecily Cardew, som även hon när en dröm om att gifta sig med en man vid namn Ernest.
När både damerna och vännerna råkar sammanstråla på Jacks gods blir det tydligt att det är både för många och för få Ernest-ar inblandade i det hela. Det hela blir inte bättre av att den ena kvinnans mycket bestämda mor anländer för att uttrycka sin motvilja mot hela affären.

Det här var en underbar liten, för mig, okänd musikal.
Och den är något av det härligaste och charmigaste jag hört på många, många dagar.
Jag har hittat en ny favvis!
Musiken påminner mycket om musiken till musikalen Robert and Elisabeth (se Dag 218) och det menar jag som en komplimang för jag älskar den musikalen.
Bra sångtexter och helt fantastiskt härliga, om så lite gammaldags (men det är väl därför jag gillar den), melodier.
Ett litet fynd. den kommer att spelas många, många gånger! Det kan jag garantera.
Rekommenderas.

Favvisar:
Come Raise Your Cup, The Hat, A Handbag Is Not A Proper Mother, The Muffin Song, My Eternal Devotion, Ernest In Love

Kuriosa:
Musikalen började sitt liv som en en-timmes tv-musikal som gick på CBS 1957.
Responsen var så positiv att upphovsmakarna bestämde sig för att förvandla den till en helaftonsmusikal som fick sin premiär den 4:a maj 1960. Trots positiva recensioner så gick föreställningen bara 103 gånger innan den försvann.
Efter sin spelperiod 1960 så dröjde det enda tills 2010 innan showen åter syntes i New York. Återigen så var det off-Broadway som gällde och det passar nog denna lilla show bäst. Det var Irish Repertory Theatre som satte upp den. Passande för Oscar Wilde var ju Irländare till födseln.

Musikalen har också spelats i Japan. Det skedde 2005 och det var Takarazuka Revue, en musikteatergrupp med bara kvinnliga skådespelare, som satte upp den.

Även Österrikarna har haft en chans att se den, detta skedde 2007 på Neue Studiobühne Wien

Pressklipp:
Everything has been done in the most impeccable taste…Lee Pockriss’s music is deft and droll. Ann Croswell’s book and lyrics are clever…the whole performance radiates sly good nature.
– Brooks Atkinson, The New York Times

charming…a fresh and likable musical show… excellently played.
– Richard Watts, Jr., The New York Post

It has all the charm and pleasure of a spring bouquet.
– Judith Crist , New York Herald Tribune

Press om revivaln 2010:
Does Oscar Wilde’s best play really need music? Of course not. But Anne Croswell (who wrote the book and lyrics) and Lee Pockriss (who wrote the music) managed between them to put a fresh and personal spin on Earnest: They shifted the emphasis from Wilde’s epigrams to his pretty-young-things-in-love plot, thereby turning a masterpiece of diamond-hard verbal ingenuity into a romantic soufflé lightly sauced with wit.
No, it’s not Wilde, but if you can keep from breaking out in a cheek-to-cheek grin when Jack Worthing launches into a neat little soft shoe in the first scene, you’re just a sour old crock.
– Terry Teachout, Wall Street Journal

Videosar:
You Can’t Make Love från Neue Studiobühne Wien, dialog på tyska och sång på engelska
Muffin Song på japanska från Takarazuka Revue
Ernest in Love Promo #1 från Quinnipiac University
Ernest in Love Promo #2

Dag 191: Tovarich

14 Jun

51F2ONc6ugL.Image._
Tovarich (1963), 264 föreställningar
Musik: Lee Pockriss
Sångtexter: Anne Croswell
Libretto: David Shaw baserad på Robert E. Sherwoods engelska bearbetning (1935) av den franska pjäsen Tovarich av Jacques Deval från 1933.

Efter den ryska revolutionen så flydde många ur den ryska aristokratin till Paris.
Där hittar vi nu Storhertiginnan Tatiana Petrovna  tillsammans med sin make generalen Prins Mikail Alexandrovitch Ouratieff.
Med sig till Paris har de fått tsarens guld, värderat till 4 miljarder franc.
Eftersom de inte har en tanke på att använda sig av tsarens egendom för egen räkning och de behöver pengar – och eftersom både den ryska regeringen och den franska staten gärna skulle vilja lägga vantarna på både dem och slantarna och de av den anledningen behöver ”försvinna” – så tar paret jobb som hembiträde respektive butler hos ett rikt amerikanskt par, familjen Davis.
I det amerikanska hushåller uppstår det snart komplikationer då både fadren och sonen i huset blir förälskade i Tatiana medan mamman och dottern faller för Mikail.
Inte blir det bättre när den ryske inspektören Gorotchenko kommer på middag till amerikanarna för att diskutera skapandet av en rysk/amerikansk oljekartell.
Gorotchenko känner igen Tatiana. Han lyckas så småningom övertala både henne och Mikail att lämna över guldet till den ryska staten för att på så sätt rädda fem miljoner ryska bönder från svält.
När ryssen lämnat Paris så kommer herr Davis (som nu känner till deras äkta identiteter) med ett förslag: de fortsätter att jobba som butler och hembiträde men så fort det blir fest i huset så kommer de alltid att vara inbjudna som hedersgäster.

Det här är en kul liten musikal.
Inget nyskapande eller klassiskt mästerverk, och trots att man inte hittar några större hits här så är detta ändå en ljuvlig liten platta.
Jag gillar den väldigt mycket.
Här finns en massa härliga, typiska ”Broadwaynummer” och det går inte att ta fel på att detta är en amerikansk musikal från det tidiga 60-talet.
Lite gammaldags kanske men gammaldags på det där bra-iga sättet vilket innebär att den är fylld av härliga melodier och , åtminstone hyfsat bra, texter.
Definitivt värd en genomlyssning eller två.

Favvisar:
Nitchevo, It Used to Be, A Small Cartel, I Go to Bed, Stuck with Each Other

Kuriosa:
Vivien Leigh fick en Tony Award för bästa kvinnliga huvudroll i en musikal.

Kompositören till verket har förutom denna show även, bland mycket annat, skrivit sånger till barnprogrammet Sesame Street och står som en av upphovsmännen bakom den klassiska dängan: Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini.

Pressklipp:
The lady’s (Leigh’s) singing voice is a light baritone, something on the order of Marlene Dietrich with a head cold, but that’s suitable enough, …

Jean Pierre Aumont plays her husband, and his voice might possible be considered even less musical than hers, but he is French and, as is well known, the French have only to speak – laughing a little in the middle of each sentence – to seem to be singing. In any case, M Aumont is the sort of performer who gives his full battlefield attention to a lyric – thinking it, believing it, swearing by it – and he brings so much surpriced directness to everything he is doing that you keep on noticing him even when he is off at the sides merely clapping his hands to urge the real dancers on. It is  a plain joy to watch two such professionals taming a musical with as much ardor as they would normaly bring to a straight play.
– Walter Kerr, Herald Tribune

Miss Leigh was greeted by a thunderous ovation at her first appearance, and small wonder. The lady is lovely – slender, poised, gracious in manner, articulate in her speach. People were quite ready to forgive her initial, nervous excess of gesture, and some trouble with her pseudo-Russian accent. I was not as ready to forgive when she began to sing. Miss Leigh has a coarse, untrained voice of almost no real control. It is deficient in femininity, warmth, piquancy, and sparkle – which is too bad, in that Miss Leigh’s personality has abn abundance of these very qualities.
– Norman Nadel, World-Telehram & Sun

Videosar:
Vivien Leigh, i ett nummer ur Tovarich.
Stuck With Each Other
Uh-Oh!
Trailer till filmversionen av pjäsen Tovarich (1937)
Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini med Lill-Babs i en norsk tv-inspelning som även inkluderar en vattenbalett!

%d bloggare gillar detta: