Tag Archives: Mark Bramble

Dag 146: The Grand Tour

30 Apr

9532024128a0d0c75511e010.L
The Grand Tour (1979), 61 föreställningar
Musik & sångtexter: Jerry Herman
Libretto: Michael Stewart & Mark Bramble baserad på pjäsen Jacobowsky and the Colonel (1944) av S.N. Behrman som i sin tur var en bearbetning av pjäsen Jacobowsky und der Oberst (1944) av Franz Werfel

I’ll be here tomorrow
Alive and well and thriving
I’ll be here tomorrow
My talent is surviving

Året är 1940.
S.L. Jacobowsky är en polsk jude som konstant befinner sig på flykt (= the grand tour).
Först flydde han från pogromen i Polen till Berlin sen vidare till Wien och som nu till sist, när musikalen börjar, har hamnat i Paris.
Nu när tyskarna börjar närma sig Paris så har han lyckats få tag på en bil så han kan fly igen.
Ett problem bara, han kan inte köra.
Då träffar han på en aristokratisk, men anti-semitisk, polsk överste, även han på flykt undan ”nassarna”.
Översten kan köra men har ingen bil.
De bägge bestämmer sig för att slå ihop sina påsar och fly tillsammans.
Med på resan kommer också överstens flickvän, den vackra Marianne.
Sällskapet upplever många äventyr på sin flykt och trots att de har så olika personligheter och inte riktigt förstår varandras religioner så uppstår en vänskap dem emellan.
Fast problem uppstår när Jacobowsky blir förälskad i Marianne…

Jerry Herman hade tre stora musikalfloppar mellan succéerna Mame (1966) och La Cage Aux Folles (1983). De var Dear World (1969), Mack & Mabel (1974) och denna show. De två förstnämnda har jag älskat i åratal men av nån anledning så har jag aldrig lyssnat på The Grand Tour, som dessutom var den show som gick sämst av de förut nämnda.
Både Dear World och Mack & Mabel har uppnått kultstatus och älskas av de flesta musikalnördar men den här showen är det sällan nån pratar om.
Jag undrar varför, för den är bra.
Väldigt bra till och med.
Den har genast hamnat i min favvis hög och här finns låtar som fullständigt invaderat mitt sinne.
Jerry Herman har ju en fantastisk förmåga att skriva sånger som är omedelbart tillgängliga,  fullständigt beroendeframkallande och så catchig-a att det inte är klokt. För att förstå vad jag menar så tänk bara på Hello Dolly, en låt som man tar till sig direkt och som bara inte går att glömma. Jerry är kungen av såna låtar och som i alla hans musikaler så dräller det av trallvänliga och smittande melodier här.
Faktum är att jag tycker att den här musikalen innehåller några av hans starkaste melodier.
Så varför den floppade? Ja, inte var det för musikens skull.
En orättvist bortglömd Herman-musikal som man verkligen ska ge en chans – för det är den värd!

Favvisar:
I’ll Be Here Tomorrow, Marianne, Mrs. S. L. Jacobowsky, You I Like, We’re Almost There, Wedding Conversation/Mazeltov

Kuriosa:
Bara tre kompositörer har lyckats med bedriften att skriva tre musikaler som spelats mer än 1500 gånger på Broadway.
Det är Jerry Herman med Hello Dolly (2844), La Cage Aux Folles (1761) och Mame (1508).
Andrew Lloyd Webber med Phantom of the Opera (10 503, and counting), Cats (7485) och Evita (1567).
Stephen Schwartz med Wicked (3943, and counting), Pippin (1944) och The Magic Show (1920).

Pressklipp:
The Grand Tour is a musical that is often amiable and sometimes more than that. But it is a patchwork, and an incomplete one. Its engaging moments run in different directions, pull different ways, and leave large areas looking decidedly thin. The effect is that of first-rate talents working at their occasional second-best, and having occasional third thoughts about it.
– Richard Eder, Times

Ljudis:
I’ll Be Here Tommorow med Joel Grey
Michael Feinstein and Jerry Herman sing You I Like

Video:
Liza Minnelli & Judy Garland – Hello Dolly (live)
What’s My Line? Jerry Herman

Dag 126: Barnum

10 Apr

Barnum
Barnum (1980), 854 föreställningar
Musik: Cy Coleman
Sångtexter: Michael Stewart
Libretto: Mark Bramble

Det här är berättelsen om P.T.Barnum, underhållningsentreprenör, affärsman, lurendrejare och grundare till cirkusen som så småningom skulle bli den världsberömda The Ringling Bros. and Barnum & Bailey Circus.
Det är en biografimusikal som passande nog är helt uppbyggd på olika korta scener ur hans liv som förutom sång och dans också ofta innehåller cirkusnummer. Det är clowner, det cyklas på enhjulingar, det jongleras, här finns akrobater, lindansare och trapetsartister. Det är stor show och hade förmodligen gillats av herr Barnum själv, speciellt med tanke på att det nog fabuleras rätt friskt.
Musiken har även den tagit fasta på cirkustematiken och låter så som en riktig cirkusorkester ska låta. De är till och med med och marcherar, spelades och i cirkusuniformer, bland publiken vid ett tillfälle.

Musiken är sprudlande, lycklig, glad, smittande  och entusiasmerande.
Cy Coleman är en av mina absoluta favorit kompositörer och här är han i riktigt god form.
Här finns underbara ballader, patter songs, komiska nummer, shownummer och allt är välskrivet (både musiken och sångtexterna), välsjunget och välarrat.
Och som nämnts tidigare så går cirkustemat igen i musiken, så till den milda grad att två av sångerna, Come Follow The Band och Join The Circus, ofta finns med i riktiga cirkusorkestrars repertoar.
En musikal att sätta på om man känner sig lite deppig för, åtminstone jag, blir på gott humör direkt av det här!

Favvisar:
There Is A Sucker Born Ev’ry Minute, I Like Your Style, Come Follow The Band, Out There, The Prince Of Humbug, Join The Circus

Kuriosa:
Jim Dale fick både en Tony och en Drama Desk Award för bästa huvudroll i en musikal för sin insats i Barnum.

Musikalen vann även en Tony för bäste scenografi och en för bästa kostymer.

Glen Close spelar Barnums fru.

Det var Barnum som tog vår berömda svenska sopran Jenny Lind till Amerika. Hon finns även med i musikalen och sjunger en sång på typ, svenska eller nått. Hon tjänade ihop mer än $350 000 på sin amerikaturné.

I England spelades Barnum av ingen mindre än Michael Crawford, mannen som ett par år senare skulle bli den förste operafantomen i Lloyd Webber megasuccé.

Pressklipp:
Jim Dale is a one-man, tree-ring, four-star cirkus in Barnum. Barnum is boisterous, brash and bright, it has a catchy, clever and occasionally very beautiful score by Cy Coleman and some tongue-twistingly adroit lyrics by Michael Stewart.

I loved Barnum, but even its fondest lover can see the story is flawed.

However, this said and faced, it scarcely matters.

Grab this one.
– Clive Barnes, Post

Alla recensenter hade ungefär samma åsikt. De älskade konceptet, musiken, texterna och inte minst Jim Dale. De ansåg att manuset var svagt men att det var inget att bry sig om med tanke på att det var en så grymt underhållande show.

Videosar från Londonversionen:
Museum Song
Come Follow The Band
Jenny Lind sekvensen

%d bloggare gillar detta: