Dag 161: The Music Man

The Music Man (1957), 1375 föreställningar
Baserar mitt omdömme på inspelningen av revivaln från 2000 (699 föreställningar)
Musik & sångtexter: Meredith Willson
Libretto: Meredith Willson & Franklin Lacey inspirerad av Wilsons självbiografi And There I Stood With My Piccolo från 1948.

Sommaren 1912 kommer bedragaren Harold Hill till den lilla staden River City i Iowa. Han låtsas vara musikproffessor och påstår att han leder, organiserar samt säljer instrument och uniformer till orkestrar för barn. Vad han egentligen gör är att han duperar den naiva lokala befolkningen, tar upp beställning, samlar in pengarna och drar så fort han bara kan till nästa stad där han sen upprepar processen.
Men i River City så blir pianolärarinnan Marian Paroo misstänksam.
Harold försöker då förföra henne för att få henne att sluta undersöka honom och hans förehavanden.
Men hans plan slår fel då han faktiskt blir förälskad på riktigt.
När han sen hjälper Marions blyge och läspande lillebror att komma över sin blyghet så börjar hon inse att det faktiskt finns nått gott i denne man och hon blir förälskad i honom.
Men han  har redan satt igång sitt lurendrejeri, folket har beställt och betalat, och nu måste han hitta ett sätt att leverera allt han utlovat…

Det här är pur charm och en äkta Broadwayklassiker.
En ljuvlig musikal med bra melodier, välskrivna texter, en solid intrig och ordentligt integrerade sånger -flera av dem har formen av diskussioner eller dialoger som i det närmaste rappas fram, eller pratsjunges i alla fall och många av texterna känns som repliker snarare än sångtexter.
Och här finns också en riktigt klassisk megahitsång (Seventy Six Trombones).
Den är i stort en ganska så fulländad musikal och det är svårt att fatta att det är kompositörens debutmusikal.
Originalcastplattan har jag haft i min ego i decennier och den har alltid legat högt på min favvislista.
Det första jag märker som skiljer min gamla inspelning från den här modernare är att på den nya finns ouvertyren med. De flesta sångerna är också längre eftersom man haft plats för att ta med både repriser och dansmusik.
De skryter på omslaget med att detta är första gången som hela partituret getts ut på skiva. Och det stämmer säkert, för jag har fått många glada överraskningar här. Me like!
Musiken är en skön blandning av marscher, showmusik, ragtime, kontrapunktiska sånger och barbershop.
Jag kan sakna Robert Prestons charmiga röst och suveräna röstskådespeleri och även Brabra Cooks kristallklara sopran från originalet (det var dom som spelade huvudrollerna 1957) men jag gillar även de som kreerar rollerna här och med tanke på all extra musik som finns med så kan jag inte annat än rekommendera denna version.
Tempot på de flesta låtarna har ökats en aning och de nya orkesterringarna ser till att musikalen känns modern trots de 56 år den har på nacken.
Jag skulle vilja ha den här versionen fast med Robert Preston och Barbara Cook i huvudrollerna – det skulle vara den ultimata versionen.
Ett måste!

Favvisar:
Iowa Stubborn, (Ya Got) Trouble, Piano Lesson, Seventy-six Trombones, Marian The Librarian, Pick-a-little – Talk-a-little

Kuriosa:
Föreställningen vann 5 Tony Awards 1958: Bästa musikal, bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manliga biroll och bästa dirigent/kapellmästare.
Den vann också en Tony 1959 för bästa scentekniker.

Den vann en Theatre World Award 1958

1980-års revival vann en Theatre World Award och det gjorde också 2000-års revival.

En filmversion av showen gjordes 1962. Robert Preston från scenversionen var återigen Prof Harold Hill.
Filmen vann en Oscar (Best Musical Score adaptation or treatment) och 5 nomineringar varav en för årets bästa film (Lawrence of Arabia vann).

I filmversionen så spelades Marians läspande lillebror av Ron Howard.
Ron var senare med i filmer som American Graffiti (Sista natten med gänget, 1973) och i TV-serien Happy Days där han spelade Richie Cunningham.
Det senaste decennierna har han haft en extremt framgångsrik karriär som regissör. Bland hans titlar kan jag nämna: Splash, Cocoon, Willow, Apollo 13, A Beautiful Mind (som gav honom en Oscar som bäste regissör) och The Da Vinci Code.

En tv-version gjordes 2003 med Matthew Broderick som Hill och Kristin Chenoweth som Marian.

Sången Goodnight, My Someone har samma melodi som Seventy-six Trombones men den går i långsam valstakt i motsats till den senares snabba marschtakt.

Videosar:
Ya Got Trouble från filmversionen
76 Trombones‘ at the Tony Awards 2000
Marian The Librarian från tv-versionen
Piano Lesson & Goodnight My Someone
Ron Howard sjunger Gary, Indiana