Dag 207: The Little Mermaid

The Little Mermaid (2008), 658 föreställningar
Baserar min bedömning på den nederländska castinspelningen från 2012
Musik: Alan Menken
Sångtexter: Glenn Slater & Howard Ashman
Libretto: Doug Wright, baserad på Hans Christian Andersens saga och Disneys tecknade filmversion från 1989.

Ariel är en sjöjungfru (och dotter till havets härskare kung Triton) som inte trivs i sin undervattensvärld utan längtar upp till människornas värld på andra sidan ytan.
En dag räddar hon en prins från att drunkna och hon blir genast blixförälskad i denna den första ytvarelsen hon mött.
Ariel går till sin faster sjöhäxan Ursula för att be om hjälp. Fastern erbjuder henne en deal: hon får en chans att vara människa under tre dagar och om hon under denna tid kan få prinsen att kyssa henne så får hon förbli människa men om hon inte lyckas med det så tillhör hennes själ Ursula för all framtid och hon blir fånge i Ursulas grotta. Som pant behåller Ursula Ariels röst…
Jag tror inte att jag sabbar det för nån om jag berättar att historien i denna variant slutar lyckligt i motsats till Andersens originalberättelse.

Jag valde att lyssna på den Nederländska versionen, mest för att det är denna omarbetade version som blivit den som gäller, åtminstone för den europeiska marknaden men också för att det är en live-inspelning från premiären.
Jag måste säga att jag blev positivt överraskad av plattan. Sångerna från filmen finns självklart med men även de nya håller hög standard.
När jag läser de amerikanska recensionerna får jag intrycket av att det skulle vara en riktig katastrofmusikal det här och det var den kanske på Broadway men den bearbetade versionen är mer än ok, den är faktiskt riktigt bra.
Här finns några nya sånger som skrivits specifikt för denna den nya versionen och ett par av Broadwaysångerna har strukits. Måste erkänna att jag inte lyssnat på den amerikanska versionen så jag vet inte om de var så dåliga att de behövdes tas bort men jag kan konstatera att åtminstone en av de nya definitivt hör till bland de bästa av låtarna i showen.
Jag ger tummen upp för denna platta, en rejäl orkester ger ett stort ”sound” och allas insatser är dynamiska och oerhört njutbara.
Fast jag undrar om sången Les Poison alltid varit låtit som ett första utkast till Be Our Guest från Skönheten & Odjuret, för dessa två låtarna är ju i det närmaste identiska – åtminstone när man lyssnar på reprisen.

Favvisar:
Daar Ligt Mijn Hart (Part Of Your World), Pappie’s Kleine Meisje (Daddy’s Little Angel), Pozetieverik (Positoovity), Onder De Zee (Under The Sea), Kus D’r Dan (Kiss Her Now)

Kuriosa:
Den Nederländska versionen var en total ombearbetning av det amerikanske originalet. Förutom att man bytte ut några låtar så är den annorlunda scenisk. På Broadway så åkte folk runt på skor med hjul på hälen. Detta gjorde att de såg ut att glida över scenen, till det så hade sjöjungfruerna stela fiskstjärtar som mer såg ut som svansar och som stack ut ur en golvlång kjol, det såg grymt fånigt ut.
I Holland så använde man sig istället av flyganordningar som gjorde att de alla kunde ”simma” omkring ”i vattnet” och istället för stela sfiskstjärtar så hade de långa slöjor som såg ut att flyta i luften. Grymt läckert och totalt illusoriskt.
Ovan ytan så var allt gjort som om det hörde hemma i en enorm ”pop-up” sagobok, och när de bytte scener så vände de bara sidorna i denna bok, även det var både smart och läckert.

Det nederlänska castalbumet lyckades ta sig hela vägen till plats 3 på den nationella top 100 listan.

Broadwayshowen vann inga priser men originalfilmen fick två Oscars, dels för årets bästa sång (Under The Sea) och dels för bästa musik.

Pressklipp (om Broadwayversionen):
But the new Mermaid is ultimately less than the sum of its impressive parts, offering neither the richly imaginative spectacle of The Lion King nor the old-fashioned vitality and charm of Mary Poppins.
– Elysa Gardner, USA Today

On the heels of the fiasco that was Tarzan and the lumbering bore that is Mary Poppins comes Disney Theatrical’s latest stage cartoon, The Little Mermaid – which Variety has helpfully dubbed ”a waterlogged misstep.
…
Too bad a lot of what’s been added is soggy filler. The show is more theme-park spectacle than Broadway musical. For all its fancy tricks, the show’s give-you-chills moment comes with the simplest of effects – the feisty Ariel sheds her tail and transforms from mermaid to girl. I silently marveled, ”Wow, she’s got legs!” Whether that can be said of Disney’s new live-action cartoon remains to be seen.
– Michael Riedel, New York Post

Loved the shoes. Loathed the show.
O.K., I exaggerate. I didn’t like the shoes all that much. But the wheel-heeled footwear known as merblades, which allow stage-bound dancers to simulate gliding underwater, provides the only remotely graceful elements in the musical blunderbuss called Disney’s The Little Mermaid…
…
…this Little Mermaid burdens its performers with ungainly guess-what-I-am costumes and a distracting set awash in pastels gone sour and unidentifiable giant tchotchkes that suggest a Luau Lounge whipped up by an acid-head heiress in the 1960s. The whole enterprise is soaked in that sparkly garishness that only a very young child — or possibly a tackiness-worshiping drag queen — might find pretty.
…
… the impression is often of costumed employees from the Magic Kingdom of Disney World, wandering around and occasionally singing to entertain visiting children. In like manner, most of the performers approach their characters with the forced jocularity of actors marking time in a theme park until a better job comes along.
…
It used to be that the show came first, followed by merchandising tie-ins. Thoroughly plastic and trinketlike, this show seems less like an interpretation of a movie musical than of the figurines and toys it inspired.
– Ben Brantley, The New York Times

Videosar:
Poor unfortunate souls (Broadway)
Part of your world (Broadway)
Under The Sea (Broadway)
Trailer för den Nederländska versionen
Ja, het leven is zwaar (Poor unfortunate på Nederländska) med Ursulas fantastiska kostym
Sing-a-long 2012 The Little Mermaid (NL)

 

Dag 66: Ciske De Rat

Ciske De Rat (2007)
Musik: Henny Vrienten
Sångtexter & libretto: André Breedland baserad på Piet Bakkers trilogi om Ciske

Det här är berättelsen om Franciscus Aloysius Gerardus Vrijmoeth, kallad Ciske de Rat (”råttan” Ciske). Vi får följa honom från det att han är ca 10 till vuxen ålder. Historien berättas i form av tillbakablickar:
Det är hösten 1939 och den vuxne Ciske kommer tillbaka till Amsterdam när han rycker in i lumpen. När han går i sina gamla kvarter så minns han sin barndom och alla som betydde nått för honom.
Som ung är Ciske ett busfrö som hela tiden ställer till det för sig och han religeras från skola efter skola. Men när han träffar på läraren Bruis så händer något. Bruis ser att Ciske är en intelligent och i grunden bra grabb och att hans aggressivitet kommer sig av att han har det jobbigt hemma. Hans pappa och mamma har skilt sig, hans manmma jobbar på en bar, dricker, ligger med barägaren och tvingar Ciske att jobba där varje kväll som glasplockare. Detta medför att Ciske somnar i skolan varje dag. Bruis, som bestämt sig för att hjälpa grabben uppmuntrar honom att plugga.
En dag får Ciske en bok av en klasskamrat och han upptäcker att det är kul att läsa, helt plötsligt så har han hittat nått han gillar och han börjar förstå vikten av skolarbete. Men hans mor gillar det inte, hon tycker att böcker hindrar honom från att arbeta och ger honom dumma idéer och bränner därför boken. När Ciske upptäcker detta blir han rasande och han tar vad som ligger närmast till hands och kastar det mot sin mor. Tyvärr är det en kniv och den skär upp halsen på henne så hon dör. Ciske blir nu anklagad och dömd för mordet på sin egen mor och satt på tukthus för unga pojkar.
Genom en massa olika händelser utvecklas Ciske sakta men säkert till en rättrådig vuxen man som blir något av en lokal hjälte när han räddar några soldater under tyskarnas invasion av Holland.

Det här är en av de mest framgångsrika holländska musikalerna nånsin och det är inte så svårt att förstå för det här är bra. Mycket bra.
Musiken består av en blandning av typisk ”holländsk musik”, trettiotals swing och lite poppigare tongångar, en väldigt dynamisk och kul blandning. Här finns många starka melodier och allt är väldigt bra framfört. Bra vuxna solister och de många och duktiga barnaktörerna låter som äkta barn och inte som små vuxna som det ibland kan bli när barn ska sjunga stora sånger i musikaler.
Det är uppfriskande att höra en familjemusikal som inte är rädd för att ta upp de svartare sidorna av livet, där språket inte är ”städat” för att bli barnvänligt och att även låta det avspegla sig i musiken som kan vara nog så hotfull ibland.
Det här är helt klart en ny favorit!

Favvisar:
Niets te kiezen, Amsterdam hee pak me dan!, Niet weggelegd voor mij, De handen uit de mouwen, Oorlog in mij

Kuriosa:
Böckerna om Ciske har filmats två gånger, dels 1955 (fortfarande den tredje mest inkomstbringande filmen i Hollands historia) och dels 1984. I den senare versionen spelades rollen som Ciske av den då 14-årige Danny De Munk. I musikalversionen som kom 27 år senare så spelar samme Danny återigen Ciske, fast denna gång är han den vuxne Ciske.

I filmversionen från -84 fanns det en sång med som blev en mega hit det året. Självklart finns den med i musikalen också: Ik voel me zo verdomd alleen.

Den unge och den vuxne Ciske finns ofta med på scenen samtidigt vilket ger en skön dynamik och frihet till berättandet och dessutom ger det dem chanser att sjunga ihop, exempelvis hiten nämnd ovan och sången Later (där den unge sjunger om vad han ska göra när han blir äldre och den vuxne minns vad han gjorde förr).

Videosar:
Rättegångssången
De handen uit de mouwen
Amsterdam, hee pak me dan live version
Later från en tv show
Ik voel me zo verdomd alleen
Ik voel me zo verdomd alleen, originalversionen från 1984

Dag 38: ABBAcadabra

ABBAcadabra (1983), TV-musikal. Jag utgår från den Nederländska versionen.
Musik: Benny Andersson & Björn Ulvaeus
Sångtexter & libretto: Alain & Daniel Boublil

Handling:
En robot berättar en kväll en saga för en pojke som inte kan somna. Sagan handlar om fyra barn som av en slump råkar befria sex sagofigurer som blivit instängda i en sagobok av en elak häxa . Barnen får följa med sagofiguererna (Snövit, Pinocchio, Stora Stygga Vargen, Askungen, Aladdin och Rödluvan) till sagolandet där de med gemensamma krafter lyckas förgöra häxan.

Det här var nog den första ”ABBA-jukeboxmusikalen”, för den hade sin premiär 16 år innan Mama Mia.
Fast det är kanske fel att säga att det här är en jukeboxmusikal för i ABBAcadabras fall så använde man sig bara av Björn & Bennys musik, sångtexterna är helt nyskrivna.

Det här är helt hysteriskt! Jag pendlar mellan skämskudde och skrattattacker. I bland har jag svårt att fatta att jag hör det jag hör. För det här är ju låtar som jag kan och sjungit med i sen åratal – jag pratar nu om ABBAS original – och att höra dem i dåliga karaokeversioner med ny text är en väldigt, väldigt speciell upplevelse.
Här får man höra Aladdin sjunga om sin flygande matta till Super Trouper och Pinocchio berätta om sina problem med en växande näsa till Money, Money, Money…
Jag tycker nog att det här är underbart, skrämmande, förskräckligt, uruselt, roligt och så fel att det nästan blir rätt – fast bara nästan. Tyvärr så är inte bara kompet dåligt utan även artisterna, åtminstone på den Nederländska versionen. Skådespeleriet är underbart uselt och sånginsatserna hör väl inte alltid till de renaste om man säger så…
Tror att det här är nått man antingen hatar eller älskar. Kult är det hursomhelst. Måste höras!

Favvisar: Het liedtje van Aladdin, De kokende spoken show, Geef die banden terug, Bij mij

Kuriosa:
Showen startade sitt liv som en barnmusikal som skrevs för fransk tv och visades där 1983. Förutom barn så medverkade en del av den tidens stora franska popidoler som Plastic Bertrand.
Den engelske teaterproducenten Cameron Mackintosh, mannen bakom The Phantom Of The Opera, Les Misérables etc etc etc) använde sig av tv-manuset för att skapa en engelsk ”panto” som gick i London över julsäsongen 83/84.
Det gjordes sen tv-versioner i både Holland och Portugal.
När får vi den svenska versionen?????

Om ni känner igen namnet Alain Boublil så är det inte så konstigt för han skrev texterna till Les Misérables, Miss Saigon m fl.
Alain skrev även den franska texten till ABBAs  franskspråkiga inspelning av Waterloo.

ABBA-Frida spelade Törnrosa i den franska tv-versionen. Se video nedan.

Videosar:
Wij Zijn Frij (Vi är befriade) – The Visitors
Me Neus, Me Neus, Me Neus (Min näsa, min näsa -Pinoccios sång) – Money, Money, Money
Het Liedje Van Aladdin (Aladdins Sång: På min lilla vackra röda flygande matta) – Super Trouper
Belle (ur den franska versionen med Frida)
Carabosse Super Show (Dancing Queen) ur den franska versionen.