3 Musketiers (2003),
Rotterdam, omkring 200 föreställningar
Music & Lyrics: Rob & Ferdi Bolland, Paul Bogaev
Book: André Breedland, based on the novel Les trois Mousqetaires (1844) by Alexandre Dumas
Berättelsen om D’Artagnan som lämnar landsbygden och åker till Paris för att bli musketör. Inom loppet av en timme har han lyckats utmana musketörerna Athos, Porthos och Aramis på duell. Men det blir ingen duell utan istället leder det till en vänskap emellan dem.
D’Artagnan blir förälskad i Constance, Drottning Anne av Frankrikes kammarflicka. När den elake kardinalen Richelieu försöker sätta dit drottningen och hävda att hon varit otrogen ställer D’Artagnan upp för att hjälpa till att rentvå hennes namn och sätta dit kardinalen. Constance och hans nyfunna musketörsvänner hjälper till.
Men en konspirerande och hämndlysten Milady De Winter gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulen och Constance får betala ett dyrt pris…
Den klassiska berättelsen av Alexandre Dumas d. ä. har givit upphov till en mängd filmer, tv-serier, pjäser och musikaler. Inte minst jukebox-musikalen som gick på Stadsteatern i Stockholm för några år sedan.
Här handlar det om en nederländsk musikal med helt nyskriven musik och jag önskar att jag kunde säga att den var bra men det är den inte. Det tar inte lång tid innan jag misstänker att den har potential att bli en sån där underbar kalkonföreställning som är så dålig så att den blir bra liksom. Men inte heller det lyckas den med.
Det här är bara dåligt. Tråkigt. Segt. Illa dramatiserat. Och med oerhört beige, oinspirerad musikalpopmusik. Svaga melodier, banala sångtexter, mycket känslo-onani och förvånansvärt lite aktion för att vara en musketörhistoria. Visst fäktas det lite här och var men det är inte så bra utfört och ser vääääldigt inrepeterat ut, de liksom står och väntar in varandras utfall.
Man försöker upprepa det som fungerat i andra musikaler. Här finns en sång där 3 kvinnor sjunger en trio om att älska en man à la I Know Him So Well från Chess men bara sååååå mycket sämre – Ik ben een vrouw. Här finns en första aktfinal, Vecht, som är som en reaversion av One Day More från Les Miz med alla huvudroller som kommer in och sjunger olika stämmor som tillsammans ska bilda en spännande kontrapunktisk helhet men bara känns trött och gjord.
Några hyfsade nummer finns där:
Ett småroligt nummer där adeln (i fat suites) frossar i lyckan av att vara på landet och på kungens jakt, De jacht.
Musketörernas sång Één voor allen.
Här finns en snygg popballad mellan D’Artagnan och Constance, Alles, i andra akten.
En bra dramatisk sång för Hollands största musikalstjärna Pia Douwes att sjunga, Waar bleef die zomer.
Plus en shysst scen/sång som klimax, Het bal, fast med en irriterande, oändlig upprepning av refrängen:
”Vive le Roi, Vive la dance,
Vive la Reine, Vive La France” – och det är på denna, lite nödrimmiga, nivå de flesta texterna ligger. Min nederländska är inte på toppnivå men till och med jag kan hela tiden förutse vad som ska rimma på vad. Det är mycket zijn, fijn, mijn, liksom.
På det stora hela är det dock långt mellan höjdpunkterna och till det kan man lägga att den är relativt humorbefriad.
Men en del snygga och originella kostymer bjuds det på.
Dramaturgerna har också gjort det konstiga valet att undvika att visa flera aktion scener och dramatiska möten för att att istället låta folk berätta eller sjunga om dem. Blir lite trist. Och så är det ballad på ballad på ballad. Speciellt i andra akten som bitvis känns helt stillastående.
Nä, det här var ingen hit.
Musiken är som sagt av musikalpopkaraktär med lite rock inslängt ibland. Men det saknas bra melodier. Nått som fastnar. Som man kan gnola på och som man vill höra igen. Tänkta showstoppers som Milady de Winters sång om hur hon lätt kan förföra män till att göra som hon vill, Mannen, blir bara fel trots att den borde kunnat funka och har en schysst vamp innan den trista sången drar igång, kardinalens bön/drömnummer, Niet van steen, med halvnakna läderklädda män och kvinnor låter kanske som nått som kunde va kul men var mer av modell ”skämskudde”!
Lustigt nog blev jag lite berörd i slutet, nått som förvånade mig, men helhetsintrycket är ändå: såååå tråkig!
Kuriosa:
Från början hade man planer på att showen skulle spelas på Broadway men den tanken verkar man ha lagt ned.
Musikalen har även satts upp i Tyskland, Ungern, Japan, Belgien och Norge.
Videosar:
Ik ben een vrouw
Alles
Waar bleef die zomer
Mannen
Niet van steen
De jacht
Vecht
Één voor allen
Musikalipedia - musikalblogg 