Dag 284: Bright Lights, Big City

Bright Lights, Big City (1999), Off-Broadway
Baserar mitt omdöme på studioinspelningen från 2004
Musik, sångtexter & libretto: Paul Scott Goodman, baserad på romanen med samma namn från 1984 skriven av Jay McInerney

Make me forget my whole life sucks
And a million fucks won’t make that right
But yet, I wanna have sex tonight
Come on!

Jamie är 24 och har kommit till New York under det tidiga åttiotalet för att fullfölja sin dröm om att bli författare. Han hamnar snabbt på ett urtrist jobb på ”faktakontroll avdelningen” på Gotham Magazine. Han är urtråkad och upptäcker istället stadens party-scen där han med hjälp av sina vänner kastas in i en värld fylld av kokain, sex och festande – oftast på Club Odeon.
Hans festande blir mer och mer intensivt och han börjar sakta men säkert tappa kontrollen.  Han blir av med sitt jobb, hans fru lämnar honom, verklighet och hallucinationer blandas, vänner och familj överges. Han är på väg ner, ner, ner…
Då möter han Vicky. Han hade tänkt sig att hon bara skulle bli ännu en i hans långa rad av one-night-stands men han märker att han inte riktigt kan släppa henne. Han känner att han blir förälskad och för hennes skull, och för sin egen, så bestämmer han sig för att sluta festa. Från och med nu ska ska han ägna sig åt henne och återgå till att försöka etablera sig som författare.

Tydligen så ansågs den här musikalen som en Rent-clone när den kom 1999 och det kan man delvis förstå eftersom den handlar om unga drogmissbrukande människor på Manhattan.
Recensionerna jag läste sågade föreställningen totalt, sa att musiken sög och att texterna var patetiska.
Jag fattade ingenting. Musiken på den platta jag lyssnat på var stark och väldigt melodiös 80-tals rock och hade bra texter med överraskande rim och verbala rytmer. Kändes som en bättre och bitvis ärligare version av just Rent.
Så någonting hade uppenbarligen hänt mellan premiären och inspelningen 5 år senare.
I en artikel från skivans utgivningsår så fick jag det bekräftat. All negativ press från föreställningen ledde till att man skrev om stora delar av både manus och låtarna och det är den omarbetade versionen som har getts ut. Och nu så anses den hålla måttet. Vilket är precis vad jag tycker.
Den här plattan kommer att bli en favvis det har jag redan börjat märka.
Riktigt skön, rockig musik.
Ännu en bortglömd musikal som definitivt är värd att återupptäckas.
Party on, dude!

Favvisar:
Odeon, I Hate The French, Bright Lights Big City, Mummies At The Met

Pressklipp:
Chockablock with talent, expending enough energy to power up the sound systems in a dozen discos, the show is such a confounding marriage of good intentions and misguided ideas that your heart breaks at the thought of what might have been, had someone provided real guidance for the musical’s composer and book writer, Paul Scott Goodman.
…
Bright Lights Big City tries so hard to say so many things that it ends up tripping all over itself. It may be more fun to watch than Parade or Captains Courageous, but that’s not really saying much. For all its attempts to capitalize on memories of Rent, this ham-handed production only makes you pine for the finer evening of musical theater that show represents. Oh, for the good old days of drugs and disease on the Lower East Side.
– Peter Marks, The New York Times

We return to the  house that Rent built to see the musical that Rent spawned. And if the comparisons seem obligatory, well, they are.
…
Following in the footsteps of the Pulitzer and multiple Tony-winning Rent would be a thankless task for any show. But, save for its splendid cast, this one doesn’t even deserve the comparison.
– Les Gutman, CurtainUp.com

Videosar:
Sunday Morning, 6 A.M
To Model
Camera Wall
Patrick Wilson Sings Title Song
Minneapolis Musical Theatre – Bright Lights, Big City

Dag 172: Sacred Cows: A New Beginning (The Story of Adame and Yves)

Sacred Cows: A New Beginning (The Story of Adame and Yves) (1993), demoinspelning
Musik & sångtexter: Bob Golden, Paul Scott Goodman, Jonathan Larson, Rusty Magee,  Jeremy Roberts

En dag har Gud bestämt sig för att förgöra den ”gamla världen” som han är så otroligt trött på. Men änglarna vill att han ska skapa världen på nytt.  Eftersom Han just den dagen de frågar är uttråkad så går Han med på det.
Det nya Paradiset skapas på en gammal parkeringsplats och där placerar Gud sin första varelse Adame, en modern alpha-hona med en förkärlek för popkonst.
Trots att hon lever i Paradiset så klagar hon på att hon inte kan ringa till några tjejkompisar, få tag på bra indisktkäk och framförallt på att hon inte kan få sex och hon kräver att att få sexuell tillfredsställelse och det NU DIREKT!
Då tar Gud ett av hennes revben och skapar Yves –  en naken hippie. Yves är helt nöjd med en loj och stilla tillvaro och föredrar att spela folkmusik framför att ha sex.
Då dyker ormen upp! Det är en trehövdad reklamman som lockar de nya människorna till Kunskapens Träd (som består av ett berg av tv-apparater, cd-skivor, VHS-kassetter och tv-spel). Ormen får dem att prova på allt som finns i trädet men Gud upptäcker detta och straffar Adame och Yves. De kastas dock inte ut från Paradiset utan Gud gör istället om det till en trädgård helt utan stimulanser. Där får de nu tillbringa evigheten tillsammans med ormen, för evigt understimulerade och uttråkade.

Det här var tänkt som piloten för en kabel-tvserie som skulle gå under namnet Sacred Cows i vilken man varje vecka skulle ta en biblisk eller mytologisk berättelse och återberätta den i en modern, hip och 90-talsaktig version.
Men det här var lite väl före sin tid. I början på 90-talet så var ingen intresserad av en serie som skulle driva med religion och andra av den tidens ”heliga kor”. Så det blev avslag. Inte ens hippa och fräcka kabelkanaler som MTV och Comedy Central var intresserade. Det skulle dröja några år till innan den här typen av tv-shower skulle bli populära.

Bakom denna musikal stor en kvintett av musikskapare som alla fortfarande var i början av sina karriärer. Den mest kända av dem är nog Jonathan Larson som vid den här tiden precis hade avslutat det första utkastet till en musikal han jobbade på som han kallat Rent… Han spelar förresten rollen som Gud på inspelningen.

Den här plattan består alltså av studiodemon som dessa 5 herrar gjorde för att spela upp för olika producenter. Så det är upphovsmännen själva som framför allt.

Det känns ganska så fantastiskt att denna demo har släppts, för det är inte ofta man får höra en musikal i en så här avskalad och rå version.
Så är den nått att ha?
Absolut. Detta är både kul och bra. Och känns fortfarande förvånansvärt fräsch och fräck.
Musiken är en blandning av hårdrock (för Gud), country (för Yves), pop/rap (för Adame), jazz (för ormen), eterisk pop (för Ärkeänglarna) och 50-talsaktiga reklamjinglar. Den spretar alltså åt alla möjliga håll och jag måste erkänna att jag blev lite splittrad och bara halvroad till en början men, som vanligt, musiken växer med varje genomlyssning.
Nu går den på repeat. Inte nått stort verk kanske men rolig, intressant och före sin tid.
Och så får man en liten försmak av vad dessa män skulle komma att skapa under de kommande åren. Om inte annat så är den värd att lyssna på bara för det.

Favvisar:
Prologue/A New Beginning, In Paradise , The Tree Montage, In Eden