Tag Archives: Punk

Nr 402: Córki dancingu / The Lure

25 Feb


Córki dancingu (The Lure), Musikalfilm
Polen (2015)

Regi: Agnieszka Smoczynska
Musik & sångtexter: Barbara Wrońska, Zuzanna Wrońska, Marcin Macuk
Manus: Robert Bollsto baserad på H C Andersens saga om Den lilla sjöjungfrun från 1837.

Teenage sisters Silver and Golden yearn for a new life on American soil, but obligingly surface in Warsaw when unwittingly summoned by the human song of Mietek, the handsome young bass player of a low-rent nightclub band. “Help us come ashore … we won’t eat you, dear,” they sing back at him, a little too menacingly for comfort.
Sprouting human legs once they hit dry land, the girls follow him back to his workplace, where the sleazebag proprietor hires them as strippers and backing singers to the band’s brassy interpretations of dance-floor standards. (Suffice it to say that Donna Summer’s “I Feel Love” has never sounded less velvety or more Velveeta.)
Word spreads with unsurprising speed of two nude mermaids (their tails return when wet) writhing in disco-fabulous style atop giant champagne coupes.
Local celebrity does little, however, to aid a heartsore Silver’s unrequited crush on Mietek, while Golden increasingly struggles to contain her blood-sucking urges — particularly with so many leeringly interested men to hand.
A broken hearted mermaid is not a force to be reckoned with especially not if that mermaid is your sister. The two make a harsh decision causing violence, and bloodshed.

Córki dancingu (meaning The Daughters of the Dance) is a distinctly Polish musical set against a nostalgic 80’s tinged backdrop. Filled with music, dancing and surprising twists.
A sort of horror-romance-coming of age-disco-adult fairytale musical with murders, sex, operations, drugs, mysticism, vodka, singing, dancing, telepathic communication and bad perms.
A total blast!

Det här är en film som man antingen gillar eller avskyr – skulle jag tro.
Men oberörd blir man inte. 
Här blandas gengrestilarna vilt och man kan hitta det mesta: från strippor, mord, disconummer, punknummer, en massa synthmusik, vackra ballader, snygga special effekter och fruktansvärda ”dansbandskostymer” till sagostämning, sorgligt slut och en grotesk men samtidigt barnsligt naiv kroppsamputering. Typ.
Den här filmen är svår att beskriva i ord och den är bitvis hysteriskt rolig och fantasifull men bitvis också både obegriplig och seg.
Men det är en musikal. Och den innehåller väldigt mycket bra musik, framförallt om man som jag är uppvuxen på disco, punk och det tidiga 80-talets synthvåg.
Jag gillade den. Gillade den mycket.
Om ni hittar den så ge den en chans.

Kuriosa:
Gick på Stockholms Filmfestival 2016.

Delar av det som sker på nattklubben är baserat på regissörens egna upplevelser, för hennes mor drev en nattklubb och det var där hon, enligt egen utsago, tog sin första vodka, rökte sin första cigarett, hade sin första sexuella besvikelse och första riktiga förälskelse.
Hon ser filmen som en allegori över flyktingar som på sin väg mot sina drömmars mål kommer till ett främmande land där de blir utnyttjade.

Det här är polens första filmmusikal.

Den valdes till Bästa Film på Fantasporto skräckfilmfestival 2016.
Fantasporto är en stor internationellt erkänd skräck/fantasyfilmfestival som har hållits i Porto i Portugal sen 1981.
Den vann juryns pris på Fantasia Film Festival – det är Nord Amerikas största Skräck/Fantasyfilmfestival och har hållits i Montreal, Kanada sen 1996.
Den vann Special Jury Prize på Sundance Film Festival 2016.
Den har vunnit ett flertal internationella filmpriser till.

Press:
“Look at this stuff — isn’t it neat?” sang the heroine of Disney’s “The Little Mermaid,” gesturing at her glittering earthly possessions while ruefully admitting their triviality. It’s a line “The Lure,” a very different kind of fairy-fishtail, might sing without any of the wistful irony: Polish tyro helmer Agnieszka Smoczynska’s deeply dippy story of vampire mermaid sisters wreaking havoc above water gleefully shows off its cluttered collection of whosits and whatsits galore. Yet as it morphs restlessly from siren-shrill horror to Europop musical to, gradually, a loose but sincere riff on Hans Christian Andersen, it seems the pic may contain a thingamabob (or 20) too many. Still, this kooky-monster escapade is never less than arresting, and sometimes even a riot: There’s nothing else like it in the sea, which should encourage offbeat international distribs to make it part of their world.
– Guy Lodge, Variety

…the unrestrained exuberance of The Lure often substitutes stylistic flourishes for a sometimes confounding lack of coherence, which is perhaps attributable to a youthful perspective on hazily remembered bygone days that vanished with the fall of Communism. Candy-colored nightclub lighting, soaring camera shots and graceful underwater sequences all boost the fantasy quotient, but don’t contribute greatly to an understanding of the characters, although the SFX are impressive throughout.

Nevertheless, the filmmakers’ enthusiasm for their characters and the vanished period setting is palpable, asserting a certain fatalistic charm of its own.
– Justin Lowe, The Hollywood Reporter

Watching ”The Lure” is a bit like having manic depression—the thrilling high points are just as relentless as the crushing low-tide ebbs.

But the makers of ”The Lure” drop the ball when their reliance on archetypal power dynamics dictates when characters must sober up and act according to their types. Smoczyńska and Bolesto deserve the benefit of the doubt since their story isn’t necessarily bad because it’s not non-stop fun. But in this case, quiet and serious simply does not suit a movie where bare-breasted teenagers sing and slay their way into viewers’ hearts. ”The Lure” deserves to be seen, though it’s sadly not as joyfully deranged as it could be.
**1/2
Simon Abrams, rogerebert.com

Videosar:
Trailer
Ballady i Romanse – Przyszłam do miasta

Annonser

Dag 41: American Idiot

15 Jan

American Idiot - Original Broadway Cast Recording

American Idiot (2010), 422 föreställningar
Musik: Green Day
Sångtexter: Billie Joe Armstrong
Libretto: Billie Joe Armstrong & Michael Mayer

Handling:
I ”suburbia” bor tre frustrerade unga män; Johnny, Will och Tunny. De är missnöjda med det förortsliv de lever och med sina föräldrars alla krav. De bestämmer sig för att dra till storstaden för att börja leva. Fast det blir bara två av dem som åker för Will stannar kvar när han upptäcker att hans flickvän är gravid. I stan börjar de andra två ”leva livet” med allt vad det innebär. Tunny tycker dock ganska snart att även allt detta festande är tomt och tar värvning och skickas ut i kriget. Johnny för sin del försöker fylla tomheten med hjälp av heroin.
Så småningom hamnar de alla tre åter i sin förort och där inser de att deras vänskap är det viktigaste de har och de har genom sina olika upplevelser fått hopp inför framtiden.

Shit, det här gillar jag. Skarpt. Så skönt med lite tyngre och rockigare musik ibland. Rensar skallen.
Det här är typ modern punkrock med betoning på rock.
Det är en samling grymt starka låtar. Allt material kommer från Green Days American Idiot platta plus så har man slängt in lite från deras andra album också, allt för att fylla en drygt 90 minuter lång enaktare. Och närmare 80 av de minuterna finns på denna fullproppade cd.
Det här är bra, svänger grymt. Up tempo låtarna får mig att studsa upp och ner som en tok. Och balladerna är vackra och bara så jävla sköna de med.
Den här gången är det svårt att välja vilka som är favvisarna för jag gillar allt. GULD!!
Skall spelas på högsta volym – fuck the neighbours!
FUCK YEAH!

Favvisar:
American Idiot, Boulevard Of Broken Dreams, Too Much Too Soon, Extraordinary Girl, Know Your Enemy, 21 Guns

Pressklipp:
”Rage and love, those consuming emotions felt with a particularly acute pang in youth, all but burn up the stage in “American Idiot,” the thrillingly raucous and gorgeously wrought Broadway musical adapted from the blockbuster pop-punk album by Green Day.

A pulsating portrait of wasted youth that invokes all the standard genre conventions — bring on the sex, drugs and rock ’n’ roll, please! — only to transcend them through the power of its music and the artistry of its execution, the show is as invigorating and ultimately as moving as anything I’ve seen on Broadway this season. Or maybe for a few seasons past.”
Charles Isherwood, New York Times

”The new Broadway musical ”American Idiot” starts off at a fever pitch — and stays there. By the time it ends, 90 minutes later, you may feel more numbed than stirred. ”
New York Post

”Anyone who had hoped that Green Day would finally bring punk-rock nihilism to Broadway is about to be sorely disappointed.
Few could have predicted that American Idiot (* * * ½ out of four), the new adaptation of the band’s massively popular, starkly disenchanted album of the same name, would be the feel-good musical of the season.”
USA Today

Videosar:
American Idiot från Tonygalan
Mera från Tonygalan nu med Green Day
Holiday från Late Show med David Letterman

%d bloggare gillar detta: