Tag Archives: Robert E. Sherwood

Dag 223: Miss Liberty

16 Jul

4986228348a079a84dfbe010.L
Miss Liberty (1949), 308 föreställningar
Musik & sångtexter: Irving Berlin
Libretto: Robert E. Sherwood, inspirerad av Frihetsgudinnan i New Yorks hamn

År 1885 så ger tidningen New York Heralds utgivare, James Gordon Bennet, den unge nye reportern Horace Miller uppdraget att hitta den kvinna som tjänade som Frédéric Auguste Bartholdis modell för Frihetsgudinnan.
I konstnärens Paris studio, ser Miller ett fotografi av Monique DuPont och tror felaktigt att hon var emodellen i fråga.
Bennett ordnar så hon och hennes mormor får följa med Horace tillbaka till New York, där blir hon tidningarnas och societetens nya älskling.
Utgivaren till en rivaliserande tidning, Joseph Pulitzer, upptäcker att det egentligen var Bartholdis mamma som poserade för statyn och han avslöjar Monique som en bedragare i sin tidning.
När Pulitzer förstår att hans avslöjande hotar att få henne utvisad så kommer han till hennes undsättning och ser till att hon får stanna kvar i landet och kan börja planera en framtid med Horace som fallit för hennes skönhet.

Det här är inte dåligt, men inte heller särskilt bra utan mest bara en typisk 40-tals musikal, av vilka det går 13 på dussinet.
Med tanke på att det är en Irving Berlin musikal så kan den inte vara helkass men det är definitivt inte ett av hans starkare verk.
Här finns ett par trevliga sånger men på det stora hela så är det relativt ointressant.
Tyvärr så finns bara 12 av sångerna med på denna castskiva, i programmet nämns 5 titlar till och det hade varit kul att få höra dem med. Men den här showen har aldrig fått nån revival och, mig veterligen, så har den bara fått ett konsertframförande och det framförandet spelades inte in. Så det här är vad som finns.
Intressant att ha hört men inte mycket mer.

Favvisar:
What Do I have To Do To Get My Picture Took?, A Little Fish In A Big Pond, Let’s Take an Old-Fashioned Walk, The Policeman’s Ball, Falling Out of Love Can Be Fun

Kuriosa:
Författaren till verket blev under andra världskriget inspirerad till att skriva det när han såg hur rörda och berörda de amerikanska soldaterna blev när de åkte förbi statyn på sin väg till eller från det krigshärjade Europa.

Föreställningen vann en Tony Award, den gick till Bästa scentekniker.

Pressklipp:
To come right out and say so in public, Miss Liberty is a disapointing musical comedy. It is built on an old-fashioned model and is put together without sparkle or originality.
– Brooks Atkinson, Times

Whatever must be said against it, Miss Liberty is neither a botch nor a bore. It is pleasant, good-looking, tuneful, and surprisingly commonplace. It is no doubt unfair to expect more from its authors than from the average writers of girl-and-music entertainment merely because their reputations are so great. There is no escaping the fact, though, that more is expected.
– Richard Watts Jr, Post

Videosar:
Me and My Bundle
Falling Out Of Love Can Be Fun
Falling Out Of Love Can Be Fun som den såg ut när man la in den i scenversionen av White Christmas

Ljudis:
Doris Day & Frank Sinatra – Let’s Take An Old Fashioned Walk

Dag 191: Tovarich

14 Jun

51F2ONc6ugL.Image._
Tovarich (1963), 264 föreställningar
Musik: Lee Pockriss
Sångtexter: Anne Croswell
Libretto: David Shaw baserad på Robert E. Sherwoods engelska bearbetning (1935) av den franska pjäsen Tovarich av Jacques Deval från 1933.

Efter den ryska revolutionen så flydde många ur den ryska aristokratin till Paris.
Där hittar vi nu Storhertiginnan Tatiana Petrovna  tillsammans med sin make generalen Prins Mikail Alexandrovitch Ouratieff.
Med sig till Paris har de fått tsarens guld, värderat till 4 miljarder franc.
Eftersom de inte har en tanke på att använda sig av tsarens egendom för egen räkning och de behöver pengar – och eftersom både den ryska regeringen och den franska staten gärna skulle vilja lägga vantarna på både dem och slantarna och de av den anledningen behöver ”försvinna” – så tar paret jobb som hembiträde respektive butler hos ett rikt amerikanskt par, familjen Davis.
I det amerikanska hushåller uppstår det snart komplikationer då både fadren och sonen i huset blir förälskade i Tatiana medan mamman och dottern faller för Mikail.
Inte blir det bättre när den ryske inspektören Gorotchenko kommer på middag till amerikanarna för att diskutera skapandet av en rysk/amerikansk oljekartell.
Gorotchenko känner igen Tatiana. Han lyckas så småningom övertala både henne och Mikail att lämna över guldet till den ryska staten för att på så sätt rädda fem miljoner ryska bönder från svält.
När ryssen lämnat Paris så kommer herr Davis (som nu känner till deras äkta identiteter) med ett förslag: de fortsätter att jobba som butler och hembiträde men så fort det blir fest i huset så kommer de alltid att vara inbjudna som hedersgäster.

Det här är en kul liten musikal.
Inget nyskapande eller klassiskt mästerverk, och trots att man inte hittar några större hits här så är detta ändå en ljuvlig liten platta.
Jag gillar den väldigt mycket.
Här finns en massa härliga, typiska ”Broadwaynummer” och det går inte att ta fel på att detta är en amerikansk musikal från det tidiga 60-talet.
Lite gammaldags kanske men gammaldags på det där bra-iga sättet vilket innebär att den är fylld av härliga melodier och , åtminstone hyfsat bra, texter.
Definitivt värd en genomlyssning eller två.

Favvisar:
Nitchevo, It Used to Be, A Small Cartel, I Go to Bed, Stuck with Each Other

Kuriosa:
Vivien Leigh fick en Tony Award för bästa kvinnliga huvudroll i en musikal.

Kompositören till verket har förutom denna show även, bland mycket annat, skrivit sånger till barnprogrammet Sesame Street och står som en av upphovsmännen bakom den klassiska dängan: Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini.

Pressklipp:
The lady’s (Leigh’s) singing voice is a light baritone, something on the order of Marlene Dietrich with a head cold, but that’s suitable enough, …

Jean Pierre Aumont plays her husband, and his voice might possible be considered even less musical than hers, but he is French and, as is well known, the French have only to speak – laughing a little in the middle of each sentence – to seem to be singing. In any case, M Aumont is the sort of performer who gives his full battlefield attention to a lyric – thinking it, believing it, swearing by it – and he brings so much surpriced directness to everything he is doing that you keep on noticing him even when he is off at the sides merely clapping his hands to urge the real dancers on. It is  a plain joy to watch two such professionals taming a musical with as much ardor as they would normaly bring to a straight play.
– Walter Kerr, Herald Tribune

Miss Leigh was greeted by a thunderous ovation at her first appearance, and small wonder. The lady is lovely – slender, poised, gracious in manner, articulate in her speach. People were quite ready to forgive her initial, nervous excess of gesture, and some trouble with her pseudo-Russian accent. I was not as ready to forgive when she began to sing. Miss Leigh has a coarse, untrained voice of almost no real control. It is deficient in femininity, warmth, piquancy, and sparkle – which is too bad, in that Miss Leigh’s personality has abn abundance of these very qualities.
– Norman Nadel, World-Telehram & Sun

Videosar:
Vivien Leigh, i ett nummer ur Tovarich.
Stuck With Each Other
Uh-Oh!
Trailer till filmversionen av pjäsen Tovarich (1937)
Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini med Lill-Babs i en norsk tv-inspelning som även inkluderar en vattenbalett!

%d bloggare gillar detta: