Tag Archives: Ron Howard

Nr 463: The First Nudie Musical (1976)

16 Jan

The First Nudie Musical (movie)
Screenplay, Music & Lyrics: Bruce Kimmel

Gotta sing, Gotta dance
While I’m Taking of my pants


The son of an almost famous studio owner is forced to make porno films to keep the bankrupt studio from being made into a shopping center. The films have titels like Teenage Sexmutants and Stewardesses in Cages. But lately these films have started to flop. In an attempt to get back on the high ground he decides to make a new kind of porno, a musical comedy porno. He makes a bet with the debtors who wish to take ownership of the studio, that if they finance the musical and he can’t complete it within two weeks, they can foreclose.
Ribald humor, bawdy songs and plenty of skin abounds in this sophomoric satire that while unabashedly trashy, has developed a bit of a cult following.

I found the films soundtrack album in a record store in Sweden when I was a teenager and I found it deliciously smutty. I loved going around town and with a loud voice sing the songs in the hope that I would shock people. But it was the seventies so people, at least in Sweden, weren’t that easily shocked about sexual stuff. I was a bit disappointed, I mean there I was singing about Dancing Dildos, cunnilingus and Orgasms and people just thought it cute or absolutely normal… Ah, the seventies…
I loved the songs then and I still do. But I didn’t actually get a chance to see the film itself until it came out on DVD in the early noughties. I have just revisited it so it would be fresh in my mind for this blog and I can tell you that it still holds up pretty well. Some of the physical comedy feels a little forced and dated, but the dialogue is still funny and had me laughing out loud quite a few times and some of the show numbers are pure delights. It’s pretty crude and has a low-budget feel with a ”musical-within-a-movie” theme, but with satirical sexual humor and if you like that kind of thing (and I do), it’s definitely worth seeking out!
They’ve added a very funny hour long retrospective documentary as a bonus on the DVD.

The budget for the picture was $125 000. It got picked up by Paramount Pictures for distribution. But when the studio saw the finished product they thought it dragged a bit in the middle and they asked Bruce to shoot some new scenes. So he came up with the Dancing Dildos number. The studio asked ”Are there nude girls in the number?” ”Yes”, he answered and they gave him $75 000 just to shoot that scene!

There are som great future stars in this movie:
Cindy Williams who already had a nice little movie career going on, got her big break through on tv the same year the film premiered in the tv-series Laverne & Shirley. She played Shirley for 8 seasons. Laverne & Shirley was a spin-off of the sitcom Happy Days (1974-84).
Future director Ron Howard was the star of Happy Days and he did a cameo in this movie.
Cindy and Ron also played girlfriend and boyfriend in the George Lucas film American Graffiti (1973).
Diana Canova went on to play Corinne Tate in the sitcom Soap (Lödder in Sweden).
And director, actor, author, composer and lyric writer Bruce Kimmel has starred in and directed a lot of films and tv-series. He has also written plays and musicals (among them The Brain from Planet X, which you can find on this blogg, it’s nr 200). From 1988 to 1993, Kimmel co-owned the specialty label, Bay Cities, releasing over 100 albums that included American classical music, cast albums, and soundtracks. In 1993, Kimmel became a full time record producer with his own division at Varese Sarabande, producing many cast albums (Broadway and off-Broadway), Broadway singers, and musical theater concept albums, first for the Varese Sarabande, and then for a company he founded, Fynsworth Alley. His current label Kritzerland has issued close to 400 albums including cast albums, singers, and a series of reissues of limited edition soundtracks.

The film actually got some great reviews and became a minor hit. The first week of its wide release, it was the fourth highest-grossing picture in the country, behind Star Wars, You Light Up My Life, and The Spy Who Loved Me.

The actual first nudie musical is considered to be the 1963 nudie-cutie Goldilocks and the Three Bares (1963)

Press:
Chockful of youthful talent, well spiced by outrageousness and sparked by invention. The three stars are simply irresistible. Cindy Williams is enchanting, Kimmel is the ultimate appealing schnook. Fresh and funny and funky. Made for about 1 percent of the budget of New York, New York, but a hundred times funnier and more perceptive. It’s the Star Wars of nudie musicals.
– Judith Crist, New York Post

More vitality, imagination, zany comedy and stellar performances than most movies. It’s one of the most memorable movies of this year. A raunchy delight. Cindy Williams is a marvel! Kimmel is a joy to watch!
– Joseph Gelmiş, Newsday

A Mel Brooksian salute to porno chic.
– Bruce Williamson, Playboy

Silly, sophomoric, at times downright inept, this little low-budget venture picked up by Paramount is more often than not hilarious, offering good, tonic laughter to those not offended by nudity and blunt language.
– Kevin Thomas, Los Angeles Times

Basically a one-joke idea that wears thin despite an air of amiability.
– Leonard Maltin’s Film Guide (two stars out of four)

A few clever bits are downed in a larger sea of silliness, forced gags and predictable cliche.
– Arthur D Murphy, Variety

Videos:
C’mon Honey
The Red Band Trailer
Audition scene
A ”naked” tv-review of the movie from 1976

Dag 161: The Music Man

15 Maj

The Music Man [2000 Broadway Revival Cast Recording]
The Music Man (1957), 1375 föreställningar
Baserar mitt omdömme på inspelningen av revivaln från 2000 (699 föreställningar)
Musik & sångtexter: Meredith Willson
Libretto: Meredith Willson & Franklin Lacey inspirerad av Wilsons självbiografi And There I Stood With My Piccolo från 1948.

Sommaren 1912 kommer bedragaren Harold Hill till den lilla staden River City i Iowa. Han låtsas vara musikproffessor och påstår att han leder, organiserar samt säljer instrument och uniformer till orkestrar för barn. Vad han egentligen gör är att han duperar den naiva lokala befolkningen, tar upp beställning, samlar in pengarna och drar så fort han bara kan till nästa stad där han sen upprepar processen.
Men i River City så blir pianolärarinnan Marian Paroo misstänksam.
Harold försöker då förföra henne för att få henne att sluta undersöka honom och hans förehavanden.
Men hans plan slår fel då han faktiskt blir förälskad på riktigt.
När han sen hjälper Marions blyge och läspande lillebror att komma över sin blyghet så börjar hon inse att det faktiskt finns nått gott i denne man och hon blir förälskad i honom.
Men han  har redan satt igång sitt lurendrejeri, folket har beställt och betalat, och nu måste han hitta ett sätt att leverera allt han utlovat…

Det här är pur charm och en äkta Broadwayklassiker.
En ljuvlig musikal med bra melodier, välskrivna texter, en solid intrig och ordentligt integrerade sånger -flera av dem har formen av diskussioner eller dialoger som i det närmaste rappas fram, eller pratsjunges i alla fall och många av texterna känns som repliker snarare än sångtexter.
Och här finns också en riktigt klassisk megahitsång (Seventy Six Trombones).
Den är i stort en ganska så fulländad musikal och det är svårt att fatta att det är kompositörens debutmusikal.
Originalcastplattan har jag haft i min ego i decennier och den har alltid legat högt på min favvislista.
Det första jag märker som skiljer min gamla inspelning från den här modernare är att på den nya finns ouvertyren med. De flesta sångerna är också längre eftersom man haft plats för att ta med både repriser och dansmusik.
De skryter på omslaget med att detta är första gången som hela partituret getts ut på skiva. Och det stämmer säkert, för jag har fått många glada överraskningar här. Me like!
Musiken är en skön blandning av marscher, showmusik, ragtime, kontrapunktiska sånger och barbershop.
Jag kan sakna Robert Prestons charmiga röst och suveräna röstskådespeleri och även Brabra Cooks kristallklara sopran från originalet (det var dom som spelade huvudrollerna 1957) men jag gillar även de som kreerar rollerna här och med tanke på all extra musik som finns med så kan jag inte annat än rekommendera denna version.
Tempot på de flesta låtarna har ökats en aning och de nya orkesterringarna ser till att musikalen känns modern trots de 56 år den har på nacken.
Jag skulle vilja ha den här versionen fast med Robert Preston och Barbara Cook i huvudrollerna – det skulle vara den ultimata versionen.
Ett måste!

Favvisar:
Iowa Stubborn, (Ya Got) Trouble, Piano Lesson, Seventy-six Trombones, Marian The Librarian, Pick-a-little – Talk-a-little

Kuriosa:
Föreställningen vann 5 Tony Awards 1958: Bästa musikal, bästa manliga huvudroll, bästa kvinnliga huvudroll, bästa manliga biroll och bästa dirigent/kapellmästare.
Den vann också en Tony 1959 för bästa scentekniker.

Den vann en Theatre World Award 1958

1980-års revival vann en Theatre World Award och det gjorde också 2000-års revival.

En filmversion av showen gjordes 1962. Robert Preston från scenversionen var återigen Prof Harold Hill.
Filmen vann en Oscar (Best Musical Score adaptation or treatment) och 5 nomineringar varav en för årets bästa film (Lawrence of Arabia vann).

I filmversionen så spelades Marians läspande lillebror av Ron Howard.
Ron var senare med i filmer som American Graffiti (Sista natten med gänget, 1973) och i TV-serien Happy Days där han spelade Richie Cunningham.
Det senaste decennierna har han haft en extremt framgångsrik karriär som regissör. Bland hans titlar kan jag nämna: Splash, Cocoon, Willow, Apollo 13, A Beautiful Mind (som gav honom en Oscar som bäste regissör) och The Da Vinci Code.

En tv-version gjordes 2003 med Matthew Broderick som Hill och Kristin Chenoweth som Marian.

Sången Goodnight, My Someone har samma melodi som Seventy-six Trombones men den går i långsam valstakt i motsats till den senares snabba marschtakt.

Videosar:
Ya Got Trouble från filmversionen
76 Trombones‘ at the Tony Awards 2000
Marian The Librarian från tv-versionen
Piano Lesson & Goodnight My Someone
Ron Howard sjunger Gary, Indiana

%d bloggare gillar detta: