Tag Archives: Scott Wittman

Dag 318: Charlie And The Chocolate Factory

1 Nov

71pmBRPjQSL._SL1425_
Charlie And The Chocolate Factory (2013)
, West End, spelas fortfarande
Musik & sångtexter: Marc Shaiman & Scott Wittman
Libretto: David Graig baserad på Roald Dahls bok med samma namn från 1964.

Charlie Bucket bor med sina föräldrar i stadens fattigaste kvarter. Hans favoritgodis är chokladen från fabriken i samma stad men det är inte ofta han har råd att köpa någon. En dag får de veta att chokladfabrikens ägare Willy Wonka har lagt guldbiljetter i fem av chokladkakorna. Den som hittar en biljett bjuds på en rundvandring i den hemlighetsfulla fabriken och får gratis choklad för resten av livet.
En vecka innan Charlie fyller år får han en chokladkaka men tyvärr innehåller den ingen vinst. Men så hittar Charlie en 10 dollars-sedel på gatan, köper en ny chokladbit och i den ligger en av vinsterna.
Tillsammans med de fyra andra pristagarna får Charlie och hans farfar nu vara med om rundvandringen i fabriken. De övriga vinnarna är en tjock pojke som älskar choklad, en bortskämd flicka som får allt hon pekar på av sin rika pappa, en målinriktad rappande flicka som är bäst i världen på att tugga samma tuggummi längst tid och en TVspels-beroende, aggressiv pojke.
Under rundvandringen så råkar barnen ut för en mängd olyckor och till sist finns bara en kvar och hen kommer att få sitt livs överaskning…

Jag såg den här showen i somras och jag blev imponerad och lätt överväldigad av de makalösa scenografierna, kläderna och alla sanslösa special effekter men minns att jag tyckte musiken var ointressant och att showen aldrig berörde eller riktigt engagerade mig. Kändes mest som ett påkostat men tomt spektakel.
Till min förvåning upptäcker jag när jag satte på cd:n att musiken faktiskt är ganska så bra. Fattar inte riktigt hur jag kunde missa så många kul låtar när jag såg showen, men det blir kanske så när man fläskar på för mycket på scen, man kan liksom inte ta in allt och i detta fall blev musiken lidande.
Det känns som en väldigt engelsk musikal med starka influenser från music hall traditionen plus små inslag av soulmusik, rapp, techno, folkmusik och så en skvätt Broadway. Musiken stretar alltså åt många olika håll och får aldrig en riktig egen profil. Men den är kul att lyssna på.
Värd att ge en genomlyssning och om man vill se ett riktigt påkostat teaterspektakel så är även showen värd ett besök. Var dock beredd på att första akten är ganska så seg, det är i andra akten det roliga börjar.

Rekommenderade sånger:
The Amazing Fantastical History Of Mr. Willy Wonka, More Of Him To Love, It Must Be Believed To Be Seen, A Little Me, Strike That Reverse It

Kuriosa:
Man har av nån anledning lånat in en av sångerna från 1971 års filmversion till musikalen. Det är numret Pure Imagination som skrevs av Anthony Newley och Leslie Bricusse.

Marc Shaiman & Scott Wittman som skrev musiken och sångtexterna är också männen bakom Broadwaysuccén Hairspray.

Pressklipp:
Very engaging but rarely elating, this show is a skillful confection that doesn’t quite produce the inspired sugar-rush of magic that’s required.
Paul Taylor, The Independent

The real problem is I didn’t feel moved.
The original story is pretty heartless – greedy children are killed off without mourning or chance of redemption and sickly sweet virtue is rewarded not with happiness but with riches beyond the dreams of avarice.
That’s not a context where you’ll find much emotional truth, and it may be too much to expect a celebration of chocolate to provide all-round nourishment.
But it explains why this sumptuous evening feels a couple of strawberry creams short of the full box.
Simon Edge, Daily Express

The first half is as slow as cold treacle and most of the songs – which include an ironic techno-beat number – are duds. On the positive side we can enter clever special effects (a good gag with a shrunken child) and a much better second half. But a really good musical gives you a sugar rush of emotional involvement. You care about the characters. That is absent.
Quentin Letts, Daily Mail

The various calamities are staged with panache, and the special effects involving killer squirrels and those fearsome pygmies the Oompa-Loompas are highly ingenious.
But there is no disguising the fact that the show is repetitive and, with the exception of Charlie and his game old Grandpa Joe, heartless.
Charles Spencer, Daily Telegraph

For a show that celebrates fantasy, Charlie and the Chocolate Factory doesn’t put much trust in its audience’s imagination. This blindingly flashy new musical is as jammed with games and gadgets as a Toys “R” Us warehouse. Behemoth playthings are forced upon you in such relentless abundance that you wind up feeling like a spoiled, benumbed child on Christmas morning, drowning in a sea of presents and yearning to flee back to bed.
Giant Rube Goldberg-like contraptions, landscapes that suggest Disney doing Dalí, elaborate video simulations, costumes that inflate and glow in the dark, automaton squirrels and Jetsons-style robots: the visual spectacle never stops in the second act of this cluttered adaptation of Roald Dahl’s 1964 novel for children. Like the greedy little youngsters it portrays, who meet dire fates in a candy factory run by one Willy Wonka, this production is devoured by people-eating gimmicks.
Ben Brantley, The New York Times

Video:
Show reel
The cast recording
Rehearsals Sneak Peek

Charlie and the Chocolate Factory, with Douglas Hodge as Willy Wonka

Annonser

Dag 259: Bombshell

21 Aug

613iQzRBthL
Bombshell (2013), spelas fortfarande
Musik: Tom Levitt
Sångtexter & libretto: Julia Houston

Eller egentligen:

Bombshell (2013), musical i tv-serien SMASH (2012/13)
Musik: Marc Shaiman
Sångtexter: Scott Wittman & Marc Shaiman

En biografimusikal om Marilyn Monroe där vi får följa henne från det att hon är en liten flicka som heter Norma Jeane Baker tills hon vid 36 års ålder dör av en överdos. Hennes resa går från att vara en okänd flicka med drömmar till att förvandlas till världens kanske största sexsymbol någonsin.
Vi möter alla männen i hennes liv från agenten som upptäcker henne via hennes första make Joe DiMaggio, hennes andra man Arthur Miller till hennes förhållande med bägge Kennedy bröderna: John F och Robert.

Det här är lite kul, här har vi en tv-serie som handlar om allt som händer i samband med att man ska sätta upp en nyskriven musikal om Marilyn Monroe. Serien läggs ner efter bara 2 säsonger men man samlar ihop alla sånger som figurerar i musikalen i serien och så ger man ut dem på en cd som om det var ett äkta castalbum.
Det finns till och med en slags wikipedia sida med info om Bombshell – the musical.
Så det här är en slags metamusikal.
Och det är en riktigt bra musikal, den skulle inte skämmas för sig på riktigt heller.
Här har vi Broadwaysånger inspirerade av storbandseran och klassiska ”golden age” musikaler, här finns stora svulstiga musikalballader av lite modernare slag och så lite poppigare tongångar som kryddning på det.
Det blir en väldigt dynamisk blandning.
Och skickligt skrivet, för sångerna ska ju inte bara passa in i ”musikalen” utan en del av dem ska också fungera i olika andra dramatiska sammanhang för huvudpersonerna i serien – det kan vara som inre monologer eller för att belysa nått viktigt beslut som ska fattas. Och upphovsmännen har faktiskt lyckats väl med sin uppgift så sångerna fungerar bra både som ”privata” sånger och, tillsammans, som en äkta castinspelning.
Och jag måste säga att jag verkligen gillar’t. Gillar’t mycket.
Den här plattan står sig väl mot nästan allt som kommit från ”the great white way” de senaste åren, så det är en musikal ingen äkta musikalnörd vill missa. Och med grymt bra vokala insatser av bl a Katherine McPhee, Megan Hilty och Bernadette Peters.
Jag skulle med glädje gå och se den om de, mot förmodan nånsin  skulle försöka sätta upp den på riktigt. Det är kanske inte så troligt men jag vet att den kommer att framföras i en konsertversion i höst så man vet ju aldrig…

Favvisar:
Let Me Be Your Star, The 20th Century Fox Mambo, Don’t Say Yes Until I Finish Talking, Let’s Start Tomorrow Night, Our Little Secret, They Just Keep Moving The Line

Kuriosa:
I tv-serien vinner musikalen 4 Tony Awards: bästa musikal, partitur, kvinnliga huvudroll och kostym.
Den vinner också två Outer Critics Circle Awards: bästa libretto och regi (vinsten delas mellan  Tom Levitt för Bombshell och regissören Derek Wills för musikalen Hit List).

Det finns ett par ”riktiga” musikaler som handlar om Marilyn. Bland annat har vi  Marilyn: An American Fable som floppade på Broadway (17 föreställningar) 1983.

Den senaste Marilyn musikalen heter Norma Jeane: The Musical och är fortfarande i utvecklingsfasen men man ska ha några privata provföreställningar med showen i London i september.

Videosar:
Let’s Be Bad!
I Never Met a Wolf Who Didn’t Love to Howl
The 20th Century Fox Mambo
Our Little Secret
Cut, Print..Moving On
They Just Keep Moving The Line

Smash-Bombshell-Playbill      Tumblr_mni3yvIqRh1s33qc8o1_250-1

Dag 151: Catch Me If You Can

5 Maj

Catch Me If You Can (Original Broadway Cast Recording)
Catch Me If You Can (2011), 170 föreställningar
Musik: Marc Shaiman
Sångtexter: Marc Shaiman & Scott Wittman
Libretto: Terrence McNally, baserad på filmen med samma namn från 2002 som i sin tur var baserad på Frank Abagnale, Jr. självbiografi, även den med samma namn.

Frank Abagnale Jr’s osannolika äventyr under det tidiga 60-talet när han lurendrejar och blåser folk på pengar genom att låtsas vara pilot, läkare och advokat – detta utan att ha någon som helst kunskap eller utbildning inom yrkena. Han har nämligen upptäckt att om man bara har självförtroendet och en perfekt sittande kostym eller uniform så är folk beredda att köpa vilken illusion man än vill sälja dem.
Tätt i hälarna har han hela tiden FBI agenten Carl Hanratty som gör sitt bästa för att sätta dit honom.

Musiken är otroligt 60-talsinspirerad. Jag kommer hela tiden att tänka på Las Vegasshower med The Rat Pack och tv-shower från eran och även film och tv-seriemusik. Det är mycket saxofoner och 50-tals inspirerade coola jazztoner. Jag är svag för sånt, så jag kan direkt säga att jag bara älskar det här även om ett par låtar är kanske lite väl lounge-musik-aktiga, på gränsen till hissmusik.
Men här finns också, till min stora förvåning, ett par låtar som är betydligt mer nutida vad gäller stil, rytmer och instrumentering. Det är bra låtar förvisso men de känns helt fel i sammanhanget. Det är liksom som om de var rädda att folk skulle tröttna på 60-talssoundet och därför la in ett par poppigare nummer. Men det känns mest som om dessa låtar kommer från nån helt annan musikal. Och de är bara som ett kort mellanspel innan showen åter går tillbaka till den inledande stilen.
På det stora hela så gillar jag musiken, skarpt. Tycker den är skön, svängig, välskriven och med några riktigt roliga texter här och där.
Me like.

Favvisar:
Live In Living Color, Don’t Break the Rules, Fifty Checks, Jet Set, Little Boy Be a Man

Kuriosa:
Shaiman & Wittmans stora genombrott kom med musikalen Hairspray från 2002, en musikal som även spelades i sverige med Rolf Lassgård i rollen som mamman.
De är också upphovsmännen till den fiktiva Broadway musikalen Bombshell i tv-seriemusikalen SMASH.
Deras nya musikal Charlie and the Chocolate Factory kommer att få sin urpremiär i London nu i sommar.

Terrence McNally, som skrev librettot, har haft en låååång karriär inom teatern. Hans första pjäs hade premiär redan 1964. Bland hans mer kända verk kan nämnas: Frankie and Johnny in the Clair de Lune, Master Class och Love! Valour! Compassion! samt musikalerna Kiss of the Spider Woman, Ragtime och The Full Monty.

Frank Abagnale som musikalen handlar om finns på riktigt. Han har slutat med att lura folk och arbetar numera som konsult och föreläsare på FBI.

Föreställningen fick ett flertal Tony och Drama Desk nomineringar men det var bara Norbert Leo Butz som vann nått. Han fick både en Tony och en Drama Desk Award som Bästa manliga skådespelare i en musikal.

Pressklipp:
Catch Me If You Can is a sheer delight from the poignant and brilliant book by Terrence McNally to the sexy but character-driven choreography by Jerry Mitchell to the perfect sets by David Rockwell to the spot-on costumes by William Ivey Long to Kenneth Posner’s marvelous lighting. It’s all tied together by the superlative direction of Jack O’Brien which is seamless in weaving together drama, comedy, dance, acting, genuine scenes of pathos and casual banter with the audience and orchestra.
– Michael Giltz, The Huffington Post

Catch Me if You Can has been constructed with such care that you imagine its transparent blueprint looming between you and the stage. Though the real-life story that inspired this show (and the 2002 movie of the same title) is full of elaborate deceptions and corkscrew twists, you will never at any point be confused by its theatrical incarnation. Or roused or touched or more than mildly entertained, for about 90 percent of the time.

But a tale that follows a continent-spanning pursuit of a chameleon criminal should have, above all things, momentum. And Catch Me mostly just seems to stand in one place, explaining itself.

The flashy musical numbers definitely emerge from the plot, just as they are supposed to do in your basic organic musical, but they sometimes have the chalky flavor of audio-visual aids.
– Ben Brantley, The New York Times

The problem, though, doesn’t seem to be the book but the source material. If there is a musical to be made from this tale of a bumbling FBI agent chasing a naively innocent charmer, the creators haven’t found it.
– Steven Suskin, Variety

Videosar:
Från The Tony Awards
En medley av klipp med olika sångnummer
Ett borttaget sångnummer från try-outen i Seattle

%d bloggare gillar detta: