Nr 414: The Nightmare Before Christmas

The Nightmare Before Christmas (1993), filmmusikal
Musik & sångtexter: Danny Elfman
Manus: Caroline Thompson & Michael McDowell baserad på en dikt av Tim Burton från 1982.

Filmen utspelar sig i en fantasivärld där varje högtid har en egen stad.
I Halloween Town härskar pumpakungen Jack Skellington, ett skräckinjagande benrangel som i hemlighet tröttnar mer och mer på Halloween för varje år som går. Till sist vandrar han iväg och hamnar av en tillfällighet i Christmas Town. Han blir genast förtjust i stämningen och blir inspirerad av denna underliga stad.
När Jack återvänder hem gör han en hel del experiment för att ta reda på vad julen egentligen är. När han funnit svaret, bestämmer han att Halloween Towns invånare ska ta hand om den kommande julen.
De ondskefulla barnen Lock, Shock och Barrel får den viktigaste uppgiften – att föra jultomten till Halloween Town på ”ledighet” över julen medan Jack tar över hans uppgifter.
Samtidigt oroar sig trasdockan Sally över Jacks påhitt, och försöker övertyga honom om att låta bli.
Som väntat blir Jacks idé inte särskilt lyckad bland människorna när julklapparna delas ut eftersom julklapparna består av avhuggna dockhuvuden och fladdermöss. Jack förstår då att det var dumt att försöka ta jultomtens plats och att han istället ska fortsätta med det han är bäst på: att skapa ruggigheter till Halloween.
Lock, Shock och Barrel har under tiden tagit jultomten till det spelberoende monstret Oogie Boogie, som älskar att höra tärningar slå, men anser att det är ännu roligare att spela med liv och nu är det tomtens liv han ska spela med.
Kommer Jack att hinna tillbaka till Halloween Town i tid för att rädda jultomten och på så sätt se till att julen kan återställas och bli den högtid folk är vana vid?

En animerad skräckmusikal, hur ovanligt är inte det. Och bra dessutom. Fantastiskt bra till och med.
Animationen är s k stop-motion så det är dockor och riktigt tillverkade dekorer istället för vanlig tecknad eller datoranimerad film. Filmen är otroligt  läcker att titta på och fantasin flödar verkligen vad gäller att skapa och visa ruggigheter och monster – och ändå få allt och alla att vara charmiga trots huggtänder, lösa kroppsdelar m m.
Danny Elfmans musik är melodiös, snygg, poppig men ändå tydligt Broadwaysk och med olika små roliga referenser att upptäcka som exempelvis den Cab Calloway-inspirerade Oogie Boogie Song.
Humor är nått som genomsyrar hela filmen.
Jag blev totalcharmad när jag såg den 1993 och blir fortfarande lika förtjust varje år när den åker in i DVD-spelaren lagom till Allhelgonahelgen.
En Halloweenklassiker helt enkelt! Rekommenderas!

Kuriosa:
Danny Elfman har komponerat musiken till mängder av filmer och tv-shower. Det är han som skrivit The Simpsons temat exempelvis och till de flesta av Tim Burtons filmer. Själv upptäckte jag hans musik första gången när jag såg Beetlejuice (1988) och undrade vem som skrivit den otroligt roliga och catchig-a musiken till filmen.
Danny är också Jacks sångröst i filmen.

Videosar:
This is Halloween
Oogie Boogie Song
What’s This?
Town Meeting Song
Kidnap the Sandy Claws
Making Christmas
Trailer

 

Dag 324: Repo! the Genetic Opera

Repo! the Genetic Opera (2008), filmmusikal
Musik, sånger och manus: Terrance Zdunich & Darren Smith, baserad på deras musikaliska pjäs The Necromerchant’s Debt

Året är 2056.
Det multinationella företaget GeneCo lever på att sälja organ till folk vars egna inre organ har lagt av. För rätt summa så kan du få nya lungor, en ny lever, nya ögon eller varför inte ett nytt ansikte. För att göra transplantationer tillgängliga för alla så kan man få sitt nya organ på avbetalning men om man missar en endaste liten betalning så kommer Repo man direkt för att återta det – ofta på bekostnad av ägarens liv.
Detta är grundupplägget för denna skräcksaga om en överbeskyddande far som låtsas vara läkare men egentligen återtar organ i hemlighet om natten, här hittar man också en maktkamp mellan tre syskon om vem som ska få ta över GeneCo, lägg till det en blind operasångerska, en droglangare som heter GraveRobber som skapar en smärtstillande och euforiframkallande drog från döda kroppar, sex, mord, tortyr och plastikkirurgi. Plus bitvis hård, mycket hård, rock musik med inslag av lättare opera och musikal. En ganska så originell liten cocktail om jag säger så.
Och för er som undrar, jo, det är faktiskt en opera, för hela verket är genomsjungen.
Och om ni ser filmen så kommer ni att få se en del fräcka scenografierer, kläder och effekter.

Är den nått bra då?
Tja, bitvis i alla fall.
Det här är inte riktigt min typ av musik och mycket låter ganska lika och det är väääldigt skränigt, gutturalt och metalliskt. Fast nånstans så är det ganska skönt att  rensa öronen med sånt här ibland, för kan bli lite väl mycket likriktad Broadwaymusik eller balladträsk här på bloggen – till och med för en musikalnörd som jag.
Så kanske inte för alla smaker men jag har hittat en del låtar som jag gärna kommer att sätta på igen. Och vem vill inte släppa loss sin inre hårdrockare ibland…

Rekommenderade sånger:
At The Opera Tonight, Night Surgeon, Seventeen, Chase The Morning, I Didn’t Know I’d Love You So Much

Kuriosa:
Det finns en hel del kändisar med i ensemblen bland annat Andrew Lloyd Webbers f d fru Sarah Brightman, det var hon som var Christine Daaé i originaluppsättningen av The Phantom Of The Opera både i London och på Broadway. Naturligtvis är det hon som spelar den blinda operasångerskan.

En annan kändis som är med är Paris Hilton, hon spelar den drog- och plastikkirurgiberoende dottern till VD:n för GeneCo. För sin insats vann hon en Golden Raspberry Award  för årets sämsta kvinnliga biroll. Hon vann faktiskt det året även priset för årets sämsta kvinnliga huvudroll för sin insats i The Hottie and the Nottie.

Pressklipp:
There probably aren’t enough futuristic Goth rock musicals, but Repo! The Genetic Opera is weak on a couple of things a musical needs: music and lyrics.
…
Darren Smith and Terrance Zdunich’s songs, which suggest a childhood spent obsessing equally over Black Sabbath and Andrew Lloyd Webber, too often consist of one heavy-metal riff repeated endlessly as the characters deliver exhaustingly expository lyrics.
– Kyle Smith, The New York Post

Set about 50 years hence, this high-concept, tone-deaf musical imagines a dystopian society afflicted by widespread organ failure, biological black markets and spontaneous outbreaks of painfully monotonous rock ’n’ roll.
…
But when you live by the song, you die by the song. A few catchy melodies, some clever lyrics or even a sense that the score wasn’t just one long, unmodulated track might have energized this singularly inert tale of a young girl  seeking answers to the nature of her peculiar genetic disease and the strange history of an Orwellian biotech firm named GeneCo.
– Nathan Lee, The New York Times

Bombastic and intentionally gross, Repo! The Genetic Opera has a unique style but lacks the wit and substance to be involving.
– rottentomatoes.com

With that much imagination in play, Repo! should be a fun lark, at least deserving of camp classic status if not moderate success in its first theatrical bow. But packed as it is with lugubrious songs, pitiful acting, and a plot that’s sometimes nonsensical, but mostly unoriginal, Repo! is pretty much impossible to recommend. It’s not bloody enough for horror fans, not silly enough for camp fans, and not interesting enough for anyone, really.
– cinemablend.com

Videosar:
Trailer
At the Opera Tonight
Zydrate Anatomy
Night Surgeon
Legal Assassin
21st Century Cure
Come up and try my new parts med Paris Hilton

Dag 322: Zombie Prom

Zombie Prom (1996), Off-Broadway
Musik: Dana P. Rowe
Sångtexter & libretto: John Dempsey

What’s a girl to do when her dead ex-boyfriend asks her to the prom…?

Det är femtiotal.
På Enrico Fermi High School har styckets hjältinna Toffee just blivit förälskad i skolans rebell Jonny. Toffees föräldrar gillar inte förhållandet och de tvingar henne att göra slut med honom. Hon går med på det. Jonny blir så knäckt att han begår självmord genom att kasta sig ner i det lokala kärnkraftverket. Hans kvarlevor dumpas ute till havs tillsammans med avfallet från kärnbränslet.
På skolan så går en deprimerad och sörjande Toffee runt och kan inte engagera sig i nått, varken i cheerleaderövningar eller den kommande studentfesten (Senior Prom). En dag hör hon Jonnys röst från sitt skåp på skolan, han ber henne att släppa ut honom. När hon öppnar sitt skåp så kommer en grön och lätt sönderfallande Jonny ut – han har blivit en zombie.
De andra eleverna på skolan blir äcklade och har svårt att acceptera denna nya Jonny och rektorn, Miss Strict, påpekar att det tydligt står i skolstadgan att inga zombies är tillåtna på skolan.
En journalist börjar skriva om denna märkliga kärlekshistoria mellan en flicka och hennes zombie.
Eleverna på skolan börjar falla för Jonnys charm och fler och fler av dem anser att Jonny borde få komma tillbaka till skolan och få ta Toffee till festen. Rektorn vägrar dock att ge med sig.
Men allt slutar lyckligt då det kommer fram att Jonny är Miss Stricts son. När hon var 17 så hade hon ett one-night-stand med en kille som skulle rycka in (och som nu visar sig vara den undersökande journalisten) och Jonny blev resultatet av denna kärleksakt. Han adopterades dock bort så fort han blivit född och hon har aldrig vetat vad det blev av honom. Lycklig över att ha fått tillbaka sin son så beslutar hon sig för att festen får gå av stapeln och Jonny och Toffee får varandra.

Det här är riktigt, riktigt kul.
Tänker er en korsning mellan Grease och Rocky Horror Show och ni får en liten idé om hur det här låter. Musiken är en pastisch på femtiotals rock/pop och handlingen är en kärleksfylld hyllning till 50-talets tonårsskräckisar, den kunde lika gärna ha hetat I Was A Teenage Zombie.
Jag visste inte riktigt vad det var jag skulle få när jag satte på plattan men jag hade inte räknat med så här glada och medryckande melodier och en så skön stämning av galenskap.
Den här kommer jag att återkomma till många gånger.
Nu tänker jag inte skriva mer för nu ska jag se på filmversionen (länk nedan) och jag hoppas den är lika kul.
Stäng av hjärnan och bara njut!

Rekommenderade sånger:
Jonny Don’t Go, Blast From The Past, That’s The Beat For Me, How Can I Say Goodbye?, Easy To Say, Zombie Prom

Kuriosa:
Musikalen förvandlades till en kortfilm 2006
I den versionen kan man få se den världsberömda dragshowartisten RuPaul som rektorn Miss Delilah Strict.

Videosar:
Zombie Prom: The Movie (hela kortfilmen)
Trailer till filmen
Blast From The Past
Rules, Regulations & Respect

Dag 219: The Toxic Avenger

The Toxic Avenger (2008), 2009 Off-Broadway, 300 föreställningar
Musik: David Bryan
Sångtexter: Joe DiPietro & David Bryan
Libretto: Joe DiPietro baserad på filmen The Toxic Avenger från 1985

Efter att ha avslöjat att Tromavilles kvinnliga borgmästare tagit emot mutor för att tillåta företag att dumpa sitt giftiga avfall i staden, så kastas den blida vetenskapsstudenten Melvin ned i ett fat med giftig gegga av hennes två hejdukar.
Han dör inte av det utan förvandlas till New Jerseys första superhjälte: ett grönt, slemmigt missbildat monster med övermänsklig styrka.
Han ser det som sin uppgift att rädda New Jersey, stoppa den globala uppvärmningen och uppvakta den vackraste, blindaste bibliotekarien i stan.

Det här är en rockmusikal.
Och vi pratar hårdrock här, av klassisk 80-tals modell. Det är melodiöst, med falsettsång och tunga beats. Och en och annan powerballad.
Jag gillar det.
Det här är ingen show som tar sig själv på allt för stort allvar och det märks i både musiken och sångtexterna. Tycker dock att musiken generellt är bättre än texterna som hör till.
En komisk liten bagatell som är väl värd att leta upp.

Favvisar:
Who will save New Jersey?, Hot Toxic Love, Evil is Hot, Bitch/Slut/Liar/Whore, A Brand New Day In New Jersey

Kuriosa:
Musikalen är baserad på den ultravåldsamma kultrullen med samma namn från 1985. Den var genombrottet för filmbolaget Troma Films, ett bolag som specialiserat sig på extrema lågbudgetrullar. Deras filmer är normalt så långt från politiskt korrekta som man kan komma med ett fokus på extremvåld, tuttar och mycket sjuk humor.
Musikalens handling skiljer sig väldigt mycket från filmens men känslan och grundtemat med nörd som blir superhjältemonster är desamma.

David Bryan (kompositör) är kanske mest känd som keyboardist i Bon Jovi.
Tillsammans med Joe DiPietro skapade han Broadwaymusikalen Memphis som 2010 vann Tonyn för bästa musikal.

Pressklipp:
What’s big and green and sings pop-rock anthems while tearing off the limbs of evildoers? The Toxic Avenger, the mutant superhero born of a shlocky cult movie who has now been given the supreme honor of inspiring a stage musical.
…
… the real problem with Toxic Avenger is less the paucity of plot than the monotony of the elbow-in-ribs handling. Mr. Bryan’s music is competent but hardly complicated pop-rock that provides a plain base for his and Mr. DiPietro’s relatively crude lyrics.
…
Mr. DiPietro’s book is on the same head-banging level. I lost count of the jokes playing on Sarah’s blindness somewhere in the double digits. (Trying to shelve books, Sarah keeps dropping them on the floor. Sarah wanders offstage in the middle of a duet. Sarah puts Drano in the coffee instead of cream. …)
…
Given the cheapo provenance of the material …  it might be funnier if full-priced tickets to Toxic Avenger did not run to $85. For the price of a pair the economical Mr. Kaufman could probably have filmed a whole trilogy.
– Charles Isherwood, The New York Times

So would I recommend Toxic Avenger: The Musical? I would say definitely. They really did a great job of making the show entertaining to both long time fans and those who aren’t so familiar with Tromaville. Just be warned that it might not be suited for the younger tikes. Why the people behind me brought their five year old son I have no idea, but he definitely seemed pretty freaked out by Toxie’s roar.
…
There was enough blood and limb removal to keep me satisfied and enough humor and romance to keep my wife speaking to me afterward.
-Joe, bloodygoodhorror.com

This is precisely the breed of pop-culture mutant Off Broadway was made for: a winking rock & roll romp inspired by sci-fi schlock, crammed with a smorgasbord of showpieces for outsize comic talents to chew on. Audience appetites for such frothy runoff may vary according to age and degree of intoxication, but for most of its running time The Toxic Avenger is hard to resist on its own infectious terms. It’s Shrek for stoners.
– Rob Weinert-Kendt, Time Out

The Toxic Avenger is about three times better than you’d expect—which, depending on your expectation level, puts it somewhere between painless and actually kind of . . . good.
…
Still, compared with his fellow verdant behemoths from Young Frankenstein and Shrek, Toxie demonstrates that being green can be breezier, sleazier, and pleasier.
– Eric Grode, The Village Voice

Videosar:
Trailer för showen
The Toxic Avenger Musical info
Lloyd Kaufman, vd för Troma Entertainment, gör reklam för musikalen via The Society Of Singing And Dancing Iconic Super Mutants (S.A.D.I.S.M)
Who Will Save New Jersey?
My Big French Boyfriend
Hot Toxic Love
Brand New Day In New Jersey med kompositören David Bryan
Trailer till originalfilmen

Dag 156: Evil Dead -The Musical

Evil Dead -The Musical (2003), spelades off-Broadway 2006
Musik: Christopher Bond, Frank Cipolla, Melissa Morris & George Reinblatt
Sångtexter & libretto: George Reinblatt, baserad på filmerna The Evil Dead (1981) & The Evil Dead 2 (1987).

Legend has it that it was written by the Dark Ones.
Necronomicon Ex-Mortis.
Roughly Translated Book of the Dead.
The book served as a passage way to the evil worlds beyond.
It was written long ago when the seas ran red with blood,
It was this blood that was used to ink the book.
In the year 1300 AD, the book dissapeared…

Fem ungdomar ska tillbringa en vecka i en ödslig stuga mitt i en stor skog, långt, långt bort från civilisationen. Vad skulle väl kunna gå fel…
Ja, hade inte en av dem hittat och sen läst en passage ur den ökända De Dödas Bok så hade de kunnat supa, knulla och haft det skoj. Men nu så väcker de istället liv i uråldriga demoner som tar över deras kroppar och det blir en natt av lemlästning, mord, blod, motorsågar, halshuggningar, träd som våldtar, demonbesatta händer, mera blod, mycket, mycket mera blod, ännu fler lemlästningar och naturligtvis ett gäng glada sånger, käcka dansnummer och demoner som drar massvis av dåliga vitsar.
Kort sagt en helt vanlig ”spring break” vecka – i skräckfilmsvärlden, alltså.

Det här är faktiskt smart, genomtänkt och helt galet kul! Plus att den har ganska så bra musik.
Köpte plattan mest för att jag älskade filmerna och tyckte att idén att förvandla dem till musikal var tillräckligt absurt för att jag skulle vilja äga den. Så döm om min förvåning när jag upptäckte att jag dessutom gillade det jag hörde.
Musiken är rockinspirerad, texterna roliga och absurda och sånginsatserna bra (mycket bättre än de man kan höra på klippen nedan).
Om man bara är på rätt humör så kan man nog inte undvika att bli ”besatt2 av denna ”camp”-fest.
Man behöver inte gilla skräckfilmer för att gilla det här – fast man får nog ut mest av den om man kan sina förlagor.
Join ussssssssss…… We’re gonna get you!

Och hela showen finns dessutom att hitta på YouTube.

Favvisar:
What The Fuck Was That, Join Us, It’s Time, Blew That Bitch Away, All the Men In My Life Keep Getting Killed By Candarian Demons, Do the Necronomicon

Kuriosa:
Detta är nog den enda musikal som har haft en speciell ”splatter zone”. Zonen bestod av de tre första bänkraderna på parkett som alla var täckta med plast, ett område där publiken kunde räkna med att bli ordentligt nedstänkta av blod.
Dessa rader blev så småningom otroligt eftertraktade av fansen som gick på showerna iförda vita t-shirts som på detta sätt förvandlades till blodiga souvenirer.
Detta inspirerade inspirerade i sin tur producenterna att börja sälja blodiga t-shirts på teatern på vilken det stod: I Survived the Splatter Zone.

Pressklipp:
Sure, the show is idiotic, but that’s the point.
– Anita Gates, The New York Times

Videosar:
High Lights från musikalen
What The Fuck Was That
all the men in my life keep getting killed by candarion demons
blew that bitch away!
Evil Dead, skräckfilmen, trailer
Evil Dead 2 trailer