Ernest In Love (1960), Off-Broadway, 103 föreställningar
Musik: Lee Pockriss
Sångtexter & libretto: Anne Crosswell, baserad på Oscar Wildes pjäs The Importance of Being Earnest från 1895.
Jack Worthing har uppfunnit en omöjlig yngre bror, Ernest, för att få en ursäkt att med jämna mellanrum lämna sin egendom på landet och bege sig in till storstaden, där han är känd som Ernest Worthing.
Jack (som Ernest) förälskar sig i den unga Gwendolen Fairfax och friar till henne – och hon svarar glatt ja. Gwendolen har nämligen ända sen barndomen drömt om att gifta sig med en man vid namn Ernest.
Samtidigt så har Jacks skrupelfria vän Algernon fått höra historien om den påhittade brodern och beger sig till Jacks egendom under sken av att vara den yngre brodern. Där träffar han Mr Worthings vackra skyddsling Cecily Cardew, som även hon när en dröm om att gifta sig med en man vid namn Ernest.
När både damerna och vännerna råkar sammanstråla på Jacks gods blir det tydligt att det är både för många och för få Ernest-ar inblandade i det hela. Det hela blir inte bättre av att den ena kvinnans mycket bestämda mor anländer för att uttrycka sin motvilja mot hela affären.
Det här var en underbar liten, för mig, okänd musikal.
Och den är något av det härligaste och charmigaste jag hört på många, många dagar.
Jag har hittat en ny favvis!
Musiken påminner mycket om musiken till musikalen Robert and Elisabeth (se Dag 218) och det menar jag som en komplimang för jag älskar den musikalen.
Bra sångtexter och helt fantastiskt härliga, om så lite gammaldags (men det är väl därför jag gillar den), melodier.
Ett litet fynd. den kommer att spelas många, många gånger! Det kan jag garantera.
Rekommenderas.
Favvisar:
Come Raise Your Cup, The Hat, A Handbag Is Not A Proper Mother, The Muffin Song, My Eternal Devotion, Ernest In Love
Kuriosa:
Musikalen började sitt liv som en en-timmes tv-musikal som gick på CBS 1957.
Responsen var så positiv att upphovsmakarna bestämde sig för att förvandla den till en helaftonsmusikal som fick sin premiär den 4:a maj 1960. Trots positiva recensioner så gick föreställningen bara 103 gånger innan den försvann.
Efter sin spelperiod 1960 så dröjde det enda tills 2010 innan showen åter syntes i New York. Återigen så var det off-Broadway som gällde och det passar nog denna lilla show bäst. Det var Irish Repertory Theatre som satte upp den. Passande för Oscar Wilde var ju Irländare till födseln.
Musikalen har också spelats i Japan. Det skedde 2005 och det var Takarazuka Revue, en musikteatergrupp med bara kvinnliga skådespelare, som satte upp den.
Även Österrikarna har haft en chans att se den, detta skedde 2007 på Neue Studiobühne Wien
Pressklipp:
Everything has been done in the most impeccable taste…Lee Pockriss’s music is deft and droll. Ann Croswell’s book and lyrics are clever…the whole performance radiates sly good nature.
– Brooks Atkinson, The New York Times
charming…a fresh and likable musical show… excellently played.
– Richard Watts, Jr., The New York Post
It has all the charm and pleasure of a spring bouquet.
– Judith Crist , New York Herald Tribune
Press om revivaln 2010:
Does Oscar Wilde’s best play really need music? Of course not. But Anne Croswell (who wrote the book and lyrics) and Lee Pockriss (who wrote the music) managed between them to put a fresh and personal spin on Earnest: They shifted the emphasis from Wilde’s epigrams to his pretty-young-things-in-love plot, thereby turning a masterpiece of diamond-hard verbal ingenuity into a romantic soufflé lightly sauced with wit.
No, it’s not Wilde, but if you can keep from breaking out in a cheek-to-cheek grin when Jack Worthing launches into a neat little soft shoe in the first scene, you’re just a sour old crock.
– Terry Teachout, Wall Street Journal
Videosar:
You Can’t Make Love från Neue Studiobühne Wien, dialog på tyska och sång på engelska
Muffin Song på japanska från Takarazuka Revue
Ernest in Love Promo #1 från Quinnipiac University
Ernest in Love Promo #2
Musikalipedia - musikalblogg 