Nr 455: Närmare kanten (2019)

Närmare kanten
2019: Göteborg

Musik & sångtexter: Martin Schaub & Patrick Rydman
Manus: Mattias Palm i samarbete med kompositörerna och deltagarna från Stiftelsen Gyllenkroken


Jonna och Gabriel håller på att flytta ihop i sin första lägenhet. De håller som bäst på att försöka tömma alla flyttkartonger inför inflyttningsfesten de ska ha samma kväll.
De är lyckliga, förälskade, spralliga och fyllda av framtidshopp.
I en av kartongerna hitta Jonna en speldosa, en speldosa som hon inte sett sen hon var liten. Speldosan och melodin den spelar väcker upp minnen hos henne. Saker hon inte känner igen. Saker hon känner att hon borde minnas men inte gör.
Minnena börjar under kvällen göra sig mer och mer närvarande. Hon börjar höra röster, fragment av samtal och det dyker till och med upp en kvinna på festen. En kvinna som försvinner lika snabbt som hon dök upp. En kvinna som det visar sig att bara Jonna har sett…
Jonna blir mer och mer fixerad vid speldosan och börjar inse att hon har förträngt nått trauma i sin barndom. Att lösa gåtan och förstå vad som hände henne som liten växer sig starkare och starkare hos henne och blir till en mani. Hon börjar få beteendestörningar, börjar dra sig in i sig själv mer och mer, isolerar sig, börjar visa tecken på paranoia och blir mer och mer aggressiv. Hennes beteende påverkar inte bara hennes pojkvän utan alla runt omkring henne, inte minst mamman. Mamman som uppenbarligen sitter inne med gåtans svar men som inte frivilligt tänker berätta den…

 

Detta är nått så ovanligt som en nyskriven original-musikal. Alltså, en musikal som inte är baserad på en populär film, bok, person eller låtskatt – utan helt nyskriven på alla plan!! Det är numera väldigt ovanligt med sådana på Broadway och det känns helt unikt att det skapas en sån i Sverige. Och vad som gör det hela ännu roligare är att det är en bra musikal. En mycket bra musikal!!
Musiken är till största delen soft-rock- och popinfluerad men här finns en hel del jazz också, några kryddmått Broadwayaktiga sånger, ett stänk sakrala körpartier och t o m en tango.
Kan låta som att musiken spretar åt väldigt många håll och det gör den delvis men samtidigt inte, för man hör att det är samma upphovsmän bakom allt oavsett vilken stil låtarna går i. Man hör verkligen att allt hör ihop – de bildar en skönt varierad musikalisk helhet. Man vet aldrig vilken musikalsik stil som ska dyka upp härnäst och det är väldigt skönt för en lyssnare.
Och det är bra låtar! Väldigt bra låtar!
Här finns ett helt gäng med öronmaskar, dvs låtar som etsar sig fast i hjärnan på direkten. Jag har nynnat ett gäng av dem i flera dagar nu och jag har låtit plattan gå på repeat i en vecka. Det är det högsta betyg jag kan ge en musikal.

Sånginsatserna från de unga solisterna är inte bara bra utan bitvis briljanta. Här finns många fantastiska röster som jag ser fram emot att få höra igen i andra sammanhang.
Men jag måste prisa kören lite extra för i motsats till solisterna så består kören av idel amatörer. Men det hörs inte. Tvärtom – de är klockrena i sina stämmor och harmonier och de är en starkt bidragande orsak till att musiken och hela verket lyfter. 

Den enda kritikern jag har mot verket är att den är lite för lång. För mig slutar pjäsen med sången Askan av min själ. Efter den sången kände jag ”wow, det här var otroligt bra” för jag var övertygad om att det var slut där men icke… Efter den kommer ett gäng scener och 3 sångnummer till som liksom ska redovisa hur det gick för alla inblandade och ge oss ett slags hoppfyllt lyckligt slut. Men för mig var det inte bara onödigt utan det blev faktiskt frustrerande för det kändes bara påklistrat och varenda låt efter Askan kändes som styckets sista men nä, då kommer det en till och en till och där nånstans tappade man mig. Synd för fram tills dess så älskade jag vad jag såg.
Man behöver inte få förklaringar eller avslut på allt.
Det kan till och med kännas lite falskt för i verkliga livet går det inte så här lätt eller gör det det…?
Och hellre än att knyta ihop säcken så vill jag personligen få gå hem med obesvarade frågor, funderingar, en känsla av både hopp och oro, en önskan om en bra framtid för Jonna och kanske med en liten ny insikt om mig själv och om hur lätt man kan tappa fotfästet i tillvaron…
Men det betyder inte att jag inte tycker att verket är värt flera uppsättningar till!
Absolut inte! Och det är trots allt bara min personliga invändning och smaken är ju bekant som baken och det här är, som jag redan skrivit, mycket bra!

Musikalen är ett samarbete mellan Stiftelsen Gyllenkroken och Högskolan för scen och musik i Göteborg.

Stiftelsen Gyllenkroken är ett kultur- och aktivitetshus i Göteborg för människor med psykisk ohälsa och deras anhöriga. Man arbetar mycket med kultur i alla dess former.

Projektet som skulle bli musikalen Närmare Kanten startade under en workshop 2017 då samtalet kom in på hur mycket film och musik betyder i våra liv. Deltagarna kom då fram till att de ville sätta upp en musikal.
Man ordnade flera workshops där deltagare från Gyllenkroken samtalade med kompositörerna Martin Schaub, Patrick Rydman och manusförfattaren/regissören Mattias Palm och berättade om sina erfarenhet både av psykisk ohälsa men också av vården av den. Ur detta skapades sakta men säkert verket Närmare Kanten.
Projektledaren Annica Engström kontaktade Nina Norblad på Högskolan för Scen och Music i Göteborg och undrade om eleverna där skulle vara intresserade av att medverka i projektet. Nina sa ja utan att tveka och på den vägen blev det.
Efter 2 års arbete så fick verket sin premiär i februari 2019. Det var andraårseleverna från musikalprogrammet på scenskolan som fick spelrollerna medan 9 deltagare från Gyllenkroken blev en slags kommenterande grekisk kör.

Videosar:
Askan av min själ
Två ansikten

 

Foto: ANNICA ENGSTRÖM

Nr 384: The Last Ship

The Last Ship (2014) 
Broadway, 105 föreställningar
Music & lyrics: Sting (Gordon Sumner)
Book: John Logan & Brian Yorkey. Inspired by Sting’s own childhood experiences and the shipbuilding industry in Wallsend, Tyne and Wear

The show is set in the English seafaring town of Wallsend, a close-knit community where life has always revolved around the local shipyard and the hardworking men who construct magnificent vessels with tremendous pride. But Gideon Fletcher dreams of a different future. He sets out to travel the world, leaving his life and his love behind. When Gideon returns home 15 years later, he finds the shipyard’s future in grave danger and his childhood sweetheart engaged to someone else. As the men of Wallsend take their future into their own hands and build a towering representation of the shared dream that defines their existence, Gideon realizes that he left behind more than he could have ever imagined.
The show is a portrait of a community so bound together by passion, faith and tradition, they’ll stop at nothing to preserve the only life they’ve ever known.

Intrigen känns kanske lite väl mycket som gammal uttjatad skåpmat men musiken… Mmmm, musiken fångar mig, den får mig att le ett sånt där lite sorgligt men ändå lyckligt leende. Jag blir alldeles varm inombords och starkt berörd av den. Musiken talar liksom direkt till mig och lockar fram både glädje och, faktiskt, några tårar.
Var länge sen som en musikal fick mig att känna mig så här melankolsisk och lycklig på en och samma gång. Helt magisk tycker jag den är!

Musiken är av folkrockkaraktär med tydliga keltiska inslag men även med andra influenser till exempel så hittar man en slurk tango och ett par sea shanties. Lägg till detta att det låter väldigt mycket Sting om allt också och för mig är det positivt.
Av nån anledning så återanvänder man 4 gamla, tidigare utgivna, Sting sånger i musikalen. Det är bra låtar ( Ghost Story, Island of Souls, All This Time och When We Dance) men man strök ett flertal av de nyskrivna sångerna till musikalen för att få plats med dem och det tycker jag var synd, för det var bra låtar som ströks. Men det är detaljer, för på det hela taget är detta en gripande, melodisk, vacker och oerhört suggestiv musikal.

En musikalplatta att älska och inte bara för musikal- och Stingnördar  utan det här kan nog de flesta falla för. Men det är lugn och ibland väldigt kontemplativ musik så vänta er inte svulstiga ballader eller hysteriska up-tempolåtar. Här är det ”less is more” regeln som gäller och en platta som bara blir bättre för varje gång man lyssnar på den.
Som bonus får man What Say You Meg i Stings egen tolkning.

Favvisar: What Say You Meg, We’ve Got Now’t Else, The Last Ship, The Night The Pugilist Learned How To Dance, Show Some Respect

Kuriosa:
Sting skrev ca 40 olika låtar till musikalen. I slutändan var det 14 nya och 4 gamla Stinglåtar som kom med i föreställningen.

Showen lyckades inte etablera sig bland biljettköparna på Broadway och gick för halvfulla hus. För att få fart på biljettförsäljningen så hoppade Sting själv med i föreställningen från den 9:e december fram till den 24:e januari 2015. Han ersatte huvudrollsinnehavaren Jimmy Nail som fick se sig förflyttad till ensemblen. Jimmy var inte dålig men saknade den där extra publikdragande ”star powern” som Sting kunde bidra med.
Stings inhopp satte fart på biljettförsäljningen men det räckte inte för att rädda föreställningen och man bestämde sig för att lägga ner produktionen så fort Stings gästspel var över.

Stings musik nominerades för Tony-, Drama Desk- och Outer Critics Circle Awards men vann inte nåt.

Press:
The lyrical language of Sting’s mournful score gives poetic voice to the distressed shipbuilders, but depicting their story as a heroic allegory is regrettably alienating.
…
… asking that we view the story in the more ancient tradition of myth and fairy tales, where it’s perfectly okay for the hero to repent and return home after years, even decades of wandering.
Being grounded in the very real world of collapsing industries and a redundant work force, Sting’s story doesn’t lend itself to this mythic treatment.
– Marilyn Stasio, Variety

… it’s hard not to root for this ambitious, earnest musical, which opened on Sunday night at the Neil Simon Theater. Rich in atmosphere — I half expected to see sea gulls reeling in the rafters — and buoyed by a seductive score that ranks among the best composed by a rock or pop figure for Broadway, the musical explores with grit and compassion the lives of the town’s disenfranchised citizens, left behind as the industry that gave them their livelihood set sail for foreign lands.

But along with its accomplishments … “The Last Ship” also has its share of nagging flaws. The book … is unfocused and diffuse.
…
… it’s fundamentally about loss, regret and unhappy or ambiguous endings. Those are all worthy subjects of musical dramatization, as some of Stephen Sondheim’s great shows and many an opera have established. But for all the ruminative, haunting beauty of its score, this musical often feels dramatically landlocked — like a ship without a crew.
– Charles Isherwood, The New York Times

But if the structure is slack, the book indifferent, the love story lopsided, and the gender politics unreconstructed, Sting’s folk-inflected songs, with their bright percussion and yearning strings, are a pleasure and they are performed here with vigour and swagger and joy. As the working men sing in the show’s most rousing song, We’ve got nowt else. Well, that’s plenty. Underneath all the metaphors and self-consciousness and strange earnestness, there’s a seaworthy show.
– Alexis Soloski, The Guardian

Videosar:
Jimmy Nails superhit från 1992 Ain’t No Doubt
Show Some Repect
When We Dance
Highlights
And Yet
From the recording of the cast album