Tag Archives: Tommy Steele

Dag 170: Half A Sixpence

24 Maj

Half A Sixpence - 1963 Original London Cast
Half A Sixpence (1963), West End, 677 föreställningar.
Spelades även på Broadway, med Tommy Steele, där den fick sin premiär 1965 och spelades 512 gånger.
Musik & sångtexter: David Heneker
Libretto: Beverley Cross baserad på H G Wells roman Kipps: The Story of a Simple Soul (1905)

Arthur Kipps, en föräldralös ung man, bor och arbetar tillsammans med andra lärlingar hos mr Shalford, en elak tygaffärsägare.
Kipps får en dag reda på att han ärvt en förmögenhet.
Han försöker att passa in i överklassen och till och med förlova sig med den förmögna Helen Walsingham. Han känner dock att han inte passar in och har en tendens till att göra bort sig och omedvetet bryta allehanda etikettsregler.
Han inser att hans sanna kärlek är Ann, flickan han älskat ända sedan barndomen.
Kipps lyckas förlora hela sin förmögenhet men tycker det på sitt sätt är rätt skönt för han har förstått att lycka inte kan köpas för pengar. Och Ann bryr sig inte om att han åter blivit fattig och vanlig utan gifter sig med honom ändå. Och de lever lyckliga i alla sina dagar.

Jag blir glad av såna här musikaler.
Lite gammaldags. Lite oskyldig. Glada och trallvänliga melodier. Och allt framfört av en stor ensemble och en stor orkester.
Mmmmm, det finns nått så otroligt härligt med den här typen av shower. De kan visserligen kännas uråldriga för många som lyssnar på dem men det är en del av charmen, för musiken gör att man förflyttas tillbaka till en till synes oskyldigare och enklare tid. Det är rätt så skönt ibland.
På sextiotalet så skrevs det många väldigt bra musikaler i England. Den engelska music-hall traditionen är stark i dem och alla innehåller de sånger som är som gjorda för allsång. De största framgångarna var Oliver! (1960) och den här. Och bägge gjorde framgångsrika resor över Atlanten och bägge fick påkostade filmversioner.
Det här är verkligen Tommy Steeles musikal. Den skrevs speciellt för honom och det märks för han sjunger i 12 av de 15 numren och det är han som är totalt dominerande i showen.

Favvisar:
All In The Cause Of Economy, Half A Sixpence, If The Rain’s Got To Fall, Flash Bang Wallop!

Kuriosa:
Det här var den sista framgångsrika engelska musikalexporten innan Andrew Lloyd Webber intog Broadway på slutet av sjuttiiotalet.

Till Broadwayversionen så strök man ett flertal av de sånger som Tommy inte var med i, så i den versionen är han ännu mer dominerande än han var i Londonversionen.
Anledningen till strykningarna var att man ville göra plats för ett flertal stora dansnummer som inte finns med i det engelska originalet. Onna White hette koreografen och det var hennes nummer som fick de bästa recensionerna av New York-pressen.
Det skrevs också ett par nya sånger till Broadway.

Musikalen filmades 1967, självklart med Tommy i huvudrollen.

Tommy Steele var Englands svar på Elvis under slutet av 50-talet.
Han var också enormt stor i Sverige och det var nästan ”krig” mellan Elvis och Tommy anhängarna.

Kipps stora kärlek Ann spelades av Marti Webb i London. Hon är kanske mest känd som den som spelade den engelska flickan i Andrew Lloyd Webbers tv-musikal Tell Me on a Sunday (1980).

På Broadway kunde man se John Cleese i en liten men viktig roll, nämligen den som aktiemäklaren som förskingrar hela Kipps arv.
Där var medan han spelade i Halv A Sixpence som han första gången träffade den blivande Monty Pyton-medlemmen Terry Gilliam, han som stod för alla underbara animationer bland annat.
Han träffade också sin blivande hustru Connie Booth där. Hon är kanske mest känd som servitrisen Polly Sherman i tv-serien Fawlty Towers (1975 + 1979).

Videosar:
Trailer till filmen
If The Rain’s Got To Fall
Flash Bang Wallop!
Tommy Steele: Singing The Blues (bilderna på de hysteriska fansen i denna video är från hans Sverigeturné!!!)

Dag 20: Scrooge

25 Dec

419+L26mPnL._SL500_

Scrooge (2012) Spelas för närvarande i London på The Palladium Theatre
Musik, sångtexter, libretto: Leslie Bricusse. Baserad på Charles Dickens A Christmas Carol (En Spökhistoria Vid Jul)

Dickens berömda berättelse om den gamle, girige och elaka Ebenezer Scrooge.  Under julnatten får han besök av sin döde kompanjon Jacob Marleys vålnad som varnar honom för att om han inte ändrar sitt beteende kommer han, i livet efter detta, att få bära tunga kedjor i all evighet. Sedan får han besök av ”Gångna Julars Ande”, ”Nuvarande Julens Ande” och till sist ”Kommande Julars Ande”.
När Scrooge vaknar på morgonen så blir han överlycklig över att allt bara var en dröm och att han fått en chans att bättra sig.

Från början var det här en Osvarvinnande filmmusikal med Albert Finney som Scrooge och Alec Guinness som Marleys ande. Den kom 1970. Jag minns att jag såg den på bio och den brukar dyka upp på tv kring jultid. Jag har aldrig varit så förtjust i den men i England så är den älskad och det var väl klart att den skulle dyka upp på en teaterscen. Scenversionen hade sin premiär 1992 och innehåller alla sångerna från filmen plus ett flertal nyskrivna.
Föreställningen som går just nu är en revival och är baserad på 2005 års Palladiumversion, även den med Tommy Steele i titelrollen.

Tyvärr så tycker jag inte om scenversionen heller. Musiken är inspirerad av den engelska Music-Hall traditionen och det medför att den är enkelt uppbyggd, upprepande och som gjord för att sjunga med i. Tycker dock att den blir tråkig, så repetitiv i sin stil att det är svårt att skilja de olika låtarna åt och kort sagt rent sövande i sin anonymitet. Dessutom så använder man sig för mycket av syntar i denna version, vilket gör att musiken blir burkig och kall.

Känner mig som en Ebenezer Scrooge när jag skriver det här.  Jag försöker verkligen hitta nått jag gillar men det är svårt. Inte ens Tommy funkar. Jag har gillat honom i tidigare musikaler men här känns han bara fjäskigt insmickrande och krystad.
Kanske är det här en musikal som man måste se för att uppskatta den, för som cd funkar den inte alls för mig.

Bah! Humbug!

Favvisar:
I Like Life
, December The Twenty-Fifth, Thank You Very Much

Kuriosa:
Tommy Steele var en stor engelsk popidol på femtiotalet och hade 20 hitsinglar. I Sverige var han den störste konkurrenten till Elvis Presley vad gäller popularitet. Efter sin popkarriär har han varit en framgångsrik musikalartist både på film och på teaterscenerna. Själv såg jag honom i Singin’ In The Rain på The Palladium 1983 i den första scenversionen nånsin av den berömda filmen.

I den amerikanska scenversionen spelade Richard Chamberlain (Dr Kildare, Shogun, Törnfåglarna m fl) rollen som Scrooge.

Video:
Thank You Very Much

%d bloggare gillar detta: