Dag 337: The Will Rogers Follies: A Life In Revue

The Will Rogers Follies: A Life In Revue (1991), 981 föreställningar Musik: Cy Coleman Sångtexter:  Betty Comden & Adolph Green Libretto: Peter Stone, baserad på Will Rogers (1879-1935) liv och karriär. Will Rogers var en av sin tids mest populära och välbetalda underhållare. Han började som cowboy, jobbade på cirkus, avancerade till Vaudeville innan han så småningom blev stjärnan i ett flertal av Ziegfeld Follies. Till detta kan man lägga att han spelade in 71 filmer (50 stum- och 21 talfilmer), skrev över 4000 tidningskrönikor som publicerades i ett flertal tidningar, han framträdde ofta på radio, han åkte landet runt och höll otroligt populära föreläsningar, han var en globetrotter som åkte runt jorden 3 gånger och han var även politiskt aktiv – så aktiv att han  en gång blev tillfrågad att ställa upp i presidentvalet. Han var en av de populäraste och mest folkkära av USAs artister på 20-0ch 30-talen. Han dog i en flygolycka 1935. Föreställningen handlar om hans liv och hans karriär och varje viktig händelse spelas upp som om de var olika storslagna nummer i en Ziegfeld Follies. Det blir en blandning av dansnummer, djurnummer och påkostade extravaganser. Will presenterar själv de flesta numren och han talar ofta direkt till publiken när han återberättar sitt liv. Mr Ziegfeld, eller snarare hans röst, finns också med på ett hörn. Rösten kommer med invändningar eller förslag när han tycker att Will inte riktigt uppfyller kraven för en riktig Folliesföreställning. Och han kan också ändra lite på fakta så att det bättre ska stämma överens med hur han vill att kvällenb ska fortlöpa, exempelvis så ser han till att Will gifter sig med sin fru senare än han gjorde i verkligheten bara för att man ska kunna sluta första akten med ett bröllopsnummer. Jag gillar det här. Charmiga skådespelarerinsatser, charmig och svängig musik, bra sångtexter och en känsla av fest  genomsyrar hela denna show. Jag blir glad av den. Musiken är en skön blandnings av Broadway och country som fungerar alldeles försträffligt. Cy Coleman visar än en gång vilken skicklig och rent kameleontisk kompositör han är. Han kan verkligen skriva musik som passar varje verk han arbetar på perfekt, hans jazzkänsla finns alltid med i botten men sen så kan den vara popinfluerad, eller cirkusmusikinspirerad eller som här Broadwaycountry. Musiken är aldrig tråkig eller repetitiv utan sprudlande, melodisk och ”toe tappin'”. Comden & Green är ett par som man kan lita på för bra och snygga sångtexter och de levererar även denna gång. Skådepelaren Keith Carradine spelar Will och han har kanske ingen stor röst men den är behaglig och har en skön country twang. Jag är lite småsåld på detta lilla charmstycke. Favvisar: The Big Time, Will-A-Mania, Our Favorite Son, Give A Man Enough Rope, It’s A Boy Kuriosa: Ziegfelds röst i föreställningen spelades in av Gregory Peck. Föreaställningen vann: 6 Tony Awards: Bästa musikal, regi, koreografi, partitur, ljus och kostym. 3 Drama Desk Awards: Bästa musikal, musik och koreografi Klassiska Rogers citat: ”I am not a member of an organized political party. I am a Democrat.” ”I don’t make jokes. I just watch the government and report the facts.” ”When I die, my epitaph, or whatever you call those signs on gravestones, is going to read: ”I joked about every prominent man of my time, but I never met a man I didn’t like.” I am so proud of that, I can hardly wait to die so it can be carved.” Pressklipp: Will Rogers never met a man he didn’t like. Tommy Tune never met a costume he didn’t like. Just how these two great but antithetical American archetypes — the humble cowboy philosopher, the top-hatted impresario of glitz — came to be roped together in a multi-million-dollar Broadway extravaganza is the real drama of The Will Rogers Follies, the most disjointed musical of this or any other season. … What the inspirational Rogers story and the blissfully campy Tune numbers are doing on the same stage is hard to explain and harder to justify, for they fight each other all evening, until finally the book wins and The Will Rogers Follies crash-lands with a whopping thud a good half act or so before Rogers has his fatal airplane crash in Alaska. … If The Will Rogers Follies could only be whittled down to the Tommy Tune Follies, grateful audiences would find a musical twice as buoyant and less than half as long. – Frank Rich, The New York Times It would be nice to say that Rogers is back in town, in spirit if not in body, as the hero of the musical bearing his name. But The Will Rogers Follies … is so lacking in humanity and warmth that it betrays the man it means to celebrate. Smarmy where he was sly, coy where he was genuinely humble, the show feels as if the authors didn’t trust Rogers to appeal to a contemporary audience unless he were tarted up with an unhealthy dose of world-weary cynicism. … Lacking the luxurious spectacle of a real Ziegfeld show or the wit of a good revue, Tommy Tune’s staging comes across as a garish Vegas lounge act (complete with a trained dog that’s more entertaining than much of the rest of the show). – Albert Williams, The Chicago Reader Videosar: At The Tony Awards (speciellt andra delen är sanslöst otrolig) My Unknown Someone Never Met A Man I Didn’t Like En trailer för Will Rogers Follies (ej Broadwayversionen) Steamboat Round The Bend en trailer från 1935 med Will Rodgers Will Rogers

Dag 104: Ziegfeld Follies Of 1936

Ziegfeld Follies Of 1936 (1936), 106 + 112 föreställningar.
Musik: Vernon Duke
Sångtexter: Ira Gershwin
Sketcher: Ira Gershwin & David Freedman

We’re not explaining the plot
You cannot explain what’s not.
Det här är en rekonstruktion av en typisk extravagant musikalisk revy från 30-talet. Den ingår i serien City Center Encores: Great American Musicals in Concert.
Så nån intrig finns här inte att återge.

Men det finns massor av musik. Och vilken musik! Och vilka sångtexter!!!!! Jag vet att jag nog kan uppfattas som tjatig vad gäller min förkärlek för 30-tals musik men när jag hör en sån här samling så kan jag inte annat än bli alldeles lyrisk. Och Ira Gershwins texter, alltså vilka rim, vilken vitsighet, så smarta och så perfekta!
Allt är naturligtvis inte bra men det som är bra är så grymt bra att jag saknar ord. Om den här finns på Spotify så lyssna på låtar som He Hasn’t A Thing Except Me som är det perfekta lustmordet på allt vad Torch Songs heter, eller lyssna på de tajta harmonierna från trion som sjunger My Red-Letter Day.
Pure bliss!
Redan inledningssången sätter tonen när en klassisk smörsångare till MC berättar att det här minsann inte är en ytlig historia som bara förlitar sig på halvnakna, långbenta tösen, bara för att låta sången bli avbruten av just en enda lång parad av klassiska ”follies flickor”. Billigt och förutsägbart, visst, men ibland så kan förpackningen göra att även den fånigaste idén kan landa och här har vi en låt med härlig musik och vass text. Så jag köper det! Totalt!
Köp det ni också!

Favvisar:
He Hasn’t A Thing Except Me, My Red-Letter Day, Words Without Music, I Can’t Get Started, Sentimental Weather

Kuriosa:
Vilket uppbåd av artister som var med i den här upplagan av Follies i original: Fanny Brice, Bob Hope, Josephine Baker och the Nicholas Brothers, bara för att nämna de mest kända.

På grund av att huvudattraktionen Fanny Brice blev sjuk efter ett par månader så la man ner showen mellan maj och september. När den fick sin nypremiär så var Fanny kvar men det hade också tillkommit ett antal nya medarbetare, bland annat den famösa strippan Gypsy Rose Lee – vars biografi (till viss del) var underlaget för musikalen Gypsy från 1959.

Barbra Steisand fick sitt stora genombrott när hon porträtterade Fanny Brice på Broadway i musikalen Funny Girl 1964.

När den här upplagan av Ziegfeld Follies hade sin premiär så hade Florenz Ziegfeld varit död i ett antal år, det var hans änka Billie Burke som stod som producent för den. Billie är nog mest känd för att hon spelade den goda fén Glinda i Trollkarlen från Oz (1939).

Florenz var inspirerad av Folies Bergère i Paris när han skapade sina Follies. Den första i serien kom 1907 och sen kom det en ny varje år till 1925. Efter det så dök det upp nya upplagor vid oregelbundna tillfällen, den sista kom 1957.

Det var Ziegfeld som producerade den första ”moderna” musikalen Show Boat 1927.

Videosar:
The Nicholas Brothers
Fanny Brice
Fanny som Baby Snooks med Judy Garland
Billie Burke som Glinda i Trollkarlen från Oz
Gypsy Rose Lee
Barbra Streisand som Fanny i Funny Girl
Natalie Wood som Gypsy Rose Lee i filmversionen av Gypsy

Ljudis:
Fanny Brice: My Man