Dag 35: Mr Cinders

9 Jan

51F6OjF8dpL._SL500_SS500_

Mr Cinders (1929), UK, 528 föreställningar
Jag utgår från 1983 års London Revival inspelning (spelades 527 gånger).
Musik & sångtexter: Vivian Ellis & Richard Myers
Libretto: Clifford Grey & Greatorex Newman

Som ni kanske förstår av titeln så är det här en variant av Askungesagan. I den här versionen är ”Askungen” en man som heter Jim. Han har en elak styvmamma och två elaka styvbröder och tvingas jobba som en enkel betjänt i hushållet.
I denna version finns det inte bara en stor bal utan också en miljonärska, Jill, som klätt ut sig till husa.
Jill hjälper Jim att smita in på balen. Ett halsband stjäls och Jim anklagas för stölden. Men Jill hjälper honom att undkomma polisen och tillsammans fångar de den verkliga skurken. De avslöjar dock  inte för nån att det är dom som fångat honom. Det enda som hittas bredvid den fastbundne banditen är en hatt. En hatt, som ska det visa sig, bara passar den person som fångade banditen – och det är ju Jim. Jill avslöjar samtidigt att hon inte är husa utan superrik. Jim friar till henne och får ”ja”.
Lycka, glädje, gamman och finalsång!

Kände för lite gammal hederlig musikal ”fluff” och det är precis vad det här är. En bagatell som bara existerar för att sprida glädje. Den skapades under de sista skälvande månaderna av ”det glada 20-talet” precis innan den ”stora depressionen” slog till.
Eftersom det bara finns några få stenkakor bevarade med musik från originalet så får jag förlita mig på en inspelning av reviveln.
Det är betydligt fler sånger i den nyare versionen än i originalet och vad det beror på vet jag faktiskt inte.
Om man har hört Sandy Wilsons underbara pastisch på 20-tals musikaler The Boy Friend (1953) eller sett tv-serien Pennies From Heaven så vet man vad för typ av musik vi talar om här. För er som inte känner till dem så kan jag tala om att det här är enkel, glad, trallvänlig och synnerligen optimistisk musik. Inget som direkt fastnar men kul för stunden. Och alla dessa engelska ”public school” accenter – ljuvliga. Det är ”jolly good show”, ”old sport” och ”raaather” för hela slanten. Helt klart drömmen för en anglofil och Downton Abbey fan.
Den stora hiten heter Spread A Little Happiness och den håller fortfarande. Blev en hit även på 80-talet i en coverversion som Sting gjorde.

Favvisar: Spread a Little Happiness, One-Man Girl, On The Amazon, Every Little Moment, On With Dance

Kuriosa:
Mr Cinders var på sin tid en stor succé och spelades över hela Europa, även i Sverige. Bl a gick den i en folkparksturné 1934 och en av de medverkande då hette Nils Poppe.

Denis Lawson spelade Jim i reviveln 1983. För Star Wars-nördar är han nog mest känd för att han spelade Wedge Antilles, rebellarméns främste X-vingepilot i episoderna 4 – 6 (de tre originalfilmerna, alltså).

En 19-årig Julie Andrews spelade huvudrollen i 1954 års Broadwayuppsättning av pastischen The Boy Friend. Det var i den hon blev ”upptäckt” och som ledde till rollen som Eliza i My Fair Lady. Hon regisserade förresten en version av The Boy Friend 2006.

Videosar:

Rörliga bilder från 1929 års uppsättning!

At The Ball från 1983 års revival

Spread A Little Happiness med Sting

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: