Dag 141: Do Re Mi

25 Apr

Do Re Mi
Do Re Mi (1960), 400 föreställningar
Baserar mitt omdömme på Encores! konsertversion från 1999.
Musik: Jule Styne
Sångtexter: Betty Comden & Adolph Green
Libretto: Garson Kanin

Hubie Cram är mannen som ständigt har ”nått på gång”, nya idéer som ska göra honom rik. Men han är en riktig looser och ingen av hans projekt lyckas.
En dag kommer han på att han ska slå sig in i juke-boxbranschen.
I samma veva så upptäcker han också en sångerska på en nattklubb som han vill lansera.
Naturligtvis går inget som han tänkt sig och återigen misslyckas han.
Men han inser till sist att han har det ganska bra som han har det trots allt och att hans hustru, som stått ut med honom och alla hans planer i alla år, är kvinnan i hans liv.

Jule Styne är en jäkel på att skriva bra musik.
Comden & Green är ena jäklar på att skriva bra sångtexter.
Tillsammans så borde det här ha blivit makalöst bra men det är det inte.
Det är bara så där halvbra.
Och den är verkligen bara just halvbra för första halvan innehåller vrålbra låtar medan andra halvan mest består av repriser, halvtradiga upprepningar och lite halvintressanta nummer.
Det är som om de hade en bra idé men inte lyckades får ihop det hela till en komplett föreställning.
Den här konsertversionen innehåller mer musik än vad som fick plats på original castplattan från 1960 men arren verkar vara de samma. Och jag måste säga att Phil Silver (original Hubie) är intressantare att lyssna på än Nathan Lane vars brister som sångare blir väldigt uppenbara här. Så om jag skulle rekommendera nån version av showen så ta originalcasten.
Visst är den till stora delar värt att lyssna på men den är inget som jag gick igång på.

Favvisar:
Waiting, Ambition, Fireworks, What’s New At the Zoo, Make Someone Happy

Kuriosa:
Två standards föddes i denna musikal: Make Someone Happy och Cry Like The Wind.

Föreställningen blev nominerad till 5 Tonys men vann ingen.

Nancy Dussault vann en Theatre World Award för bästa biroll.

Pressklipp:
… a team of expensive talent has turned out some lively songs, set them in motion in feverishly paced production numbers and has managed to overcome, at least part of the time, the cheapness of a machine-made book.
– Howard Taubman, The New York Times

You know what it is? It’s fun. Silly fun, loud fun, fast fun, old-fashioned fun, inconsequential fun, grand fun…
– Walter Kerr, Herald Tribune

This is a sure hit; it could better be called Dough Re Me.
– John McClain, Journal-American

Videosar:
Barbra Streisand sjunger Make Someone Happy
Ambition

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: