Dag 102: Bonnie & Clyde

17 Mar

61rUTF0RR8L

Bonnie & Clyde (2011), 36 föreställningar
Musik: Frank Wildhorn
Sångtexter: Don Black
Libretto: Ivan Menchell

Det är i början på trettiotalet och vi befinner oss i Texas.
Bonnie Parker drömmer om att bli skådespelerska och göra karriär inom filmen. En dag möter hon Clyde Barrow, en förrymd fånge och småtjuv. Det är kärlek vid första ögonkastet.
Clyde fångas av polisen och hamnar åter i fängelse men han lyckas rymma en gång till.
Det är när han återförenas med Bonnie som de börjar sin gemensamma brottsbana som butiks- och bankrånare. Det kommer så småningom att leda till att de bägge dödas i ett bakhåll den 23 maj 1934.

Jag blir alltid så nyfiken på vad det var som gick snett när jag hör och gillar musiken från en musikal som floppat. För åter igen är det en sån platta jag ska skriva om och i det här fallet överlevde showen knappt en månad innan den las ned.
Jag har ofta tyckt att Frank Wildhorn är en väldigt tråkig kompositör med en förkärlek för att skriva stora, svulstiga och lite småanonyma ballader som han sen proppar sina musikaler fulla med, vilket förvandlar dem till sömnpiller. För mig i alla fall. Som ni kanske förstår av det uttalandet så är jag inte överdrivet förtjust i hans mest kända musikal Jekyll & Hyde så jag var fylld av fördomar när jag satta på denna platta men…
Jag gillar det här.
För en gång skull så tycker jag han har skrivit en otroligt varierad och stark samling sånger. Det är en blandning av lättare 30-tals jazz, country and western, rockabilly, gospell och blues, och en synnerligen skön blandning har det blivit. Här finns en uppsjö av bra sånger både upptempo och ballader. Japp, jag gillar även balladerna i denna show och jag gillar dem mycket.
Det här är, enligt mitt tycke, bland det absolut bästa Wildhorn har skrivit för teatern.
En riktigt, riktigt bra cd som är värd att få många fans även utanför kretsen av Wildhorns mest hängivna beundrare.

Favvisar:
Made in America, What Was Good Enough for You, This World Will Remember Me, How ‘bout a Dance

Kuriosa:
Det här är en väääääldigt fri bearbetning av Bonnie & Clyde och deras brottsliga karriär. En mer korrekt redovisning av både deras bana och hur den romantiserade myten kring de bägge kom till finns här.

Wildhorn & Don Black har samarbetat en gång tidigare, på Dracula – the musical (2004) en föreställning som las ned efter bara 157 föreställningar.

Wildhorn har skrivit musikaler som Jekyll & Hyde, The Scarlet Pimpernel och The Civil War.

Don Black är nog mest känd för sitt samarbete med Andrew Lloyd Webber: Tell Me On A Sunday, Aspects Of Love och Sunset Boulevard.
Han har även skrivit texten till tre Bondlåtar tillsammans med John Barry: Thunderball, Diamonds Are Forever och The Man with the Golden Gun.

Pressklipp:

Rubrik: Wheel This Barrow Out of Town
Bonnie & Clyde isn’t the worst musical to open on Broadway in the past decade. It isn’t even the worst Frank Wildhorn musical to open on Broadway in the past decade. (That would be Dracula.) It is, however, quite sufficiently bad enough to qualify for the finals of this year’s What-Were-They-Thinking Prize. Why would anyone not obviously deranged put money into a show with music by a composer whose last three Broadway outings tanked? And who thought it was a good idea to write a commodity musical whose title gives the impression that Bonnie & Clyde is based (even though it isn’t) on a 44-year-old movie that is no longer well remembered save by upper-middle-age baby boomers? Nor have Mr. Wildhorn and his feckless collaborators managed to beat these long odds: Bonnie & Clyde is so enervatingly bland and insipid that you’ll leave the theater asking yourself why you ever liked musicals in the first place.
– Terry Teachout, The Wall Street Journal

The one thing that a show about infamous killers Bonnie Parker and Clyde Barrow should not be is safe. Unfortunately, book writer Ivan Menchell, lyricist Don Black, composer Frank Wildhorn, and director-choreographer Jeff Calhoun have settled for a paint-by-numbers primer that presents the murderous pair as a couple of misunderstood kids trapped by the Depression.

If this is what passes for serious musical theater on Broadway today, heaven help us.

There are a staggering 38 producers billed in the program above the title, but even if the musical had been produced by 50 million Frenchmen, it would still be terribly wrong.
– Erik Haagesen, Backstage.com

That Clyde Barrow is such a cutup. Why, the boy will do most anything to stir up his sluggish fellow Americans: slap at them, tickle them, shoot them in cold blood. He’ll even punch his fist clean through a wall and drive a big old car right onto the stage, just to try to get a rise out of somebody. But Clyde, honey, t’ain’t nothing you can do to raise the pulse of something that’s as near to dead as the show you’re in.

Bonnie & Clyde manages to make that triple-threat lure of sex, youth and violence seem about as glamorous as — and a lot less dangerous than — Black Friday at Wal-Mart.
– Ben Brantley, The New York Times

Video:
Highlights från musikalen.
Autentiska bilder av bilen och kropparna efter dödsskjutningen. Obs, starka bilder!
The Ballad Of Bonnie & Clyde med Georgie Fame. Extremt catch-ig låt från 1968.

250px-Bonnieclyde_f
Verklighetens Clyde & Bonnie ca 1933

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: